Stärkt av ilska

En annorlunda dag på jobbet. Var inte som tidigare, vilket märktes. Gladdes när någon, om än lite i periferin, frågade hur jag hade det...Vände mig mot henne och sa att jag mådde bra, mitt problem var bara att jag inte stod ut här på jobbet längre! "Någon" studsade till men nickade sedan väldigt förstående! Kände mig stark och sa som det var, att jag inte tänkte hyckla eller låtsas en enda dag till, att något var väldigt fel på vår lilla enhet längre bort i huset och att jag inte tänkte stanna en dag längre en nödvändigt. Utan att ha behövt nämna något namn fick jag personen i fråga att förstå vad jag åsyftade. Jag kände att jag lyckades förmedla något nytt, att personen jag pratade med plötsligt förstod något hon inte förstått tidigare.

Känner mig så jävla arg! Ilskan ger styrka, så mycket bättre att gå på... Vet att jag är på helt rätt väg och det är så skönt att ge svar på tal. Tänker inte gå undan en enda gång till utan möta var och en i tur och ordning. Det kommer att bli jobbigt för somliga. Jag bryr mig inte längre. Sen....bort, bort...

Skitpraterskan är sjuk. Influensan. Mina försök att tycka synd om henne, inte bry mig och sköta mitt, har inte fungerat. Bäst har de dagarna varit när hon inte varit där. För första gången på 5 år tyckte jag i dag att det var synd att hon inte var på jobbet. Kanske bäst så. Jag vill inte gå för fort fram. Vill ha kontroll på vad jag gör. Samtal med andra kollegan i morgon och med chefen på fredag.