Vissa dagar tycker jag att det är svårt att få ihop alla de pusselbitarna som är jag. Svårt eller vågar jag inte göra klart pusslet? Jag förstår att jag kanske egentligen har alla bitarna men att det är några som alltid försvinner just när jag behöver dem som allra mest. Ett antal har jag aldrig sett trots att jag vet att de är där. Skulle behöva bättre ordning, ett mer översiktligt kartotek där uppe...
Andra dagar förstår jag att det är just det här som är jag. Alla dessa pusselbitar, somliga sorterade och på plats. Andra osorterade, gömda eller borttappade. Vem har alla bitarna på plats? Antagligen ingen och jag tröstar mig med det. Det lär vara så att större delen av jaget ligger i det omedvetna. Spännande förståelse som förklarar varför människor alltid söker sig fram. Oftast letar man där ute i tron att det är i omgivningen, i prylar, i kunskap som svaren finns. Visst kan det vara både roligt och givande. Men svaren på de stora frågorna, lugnet inåt får vi nog bara om vi vågar söka inåt. Livet är ett ständigt sökande och sorterande. Ibland är det säkert bättre att bara vara utan att fundera, det ger också insikt och vårt undermedvetna jobbar också självständigt! Balans - igen!
Inte som förr gudselov1 Idag mycket mer insikt, känsla och förståelse. Kontakten är där, som 25-åring hade jag noll koll. En dag med för mycket irrande utanför mig själv, när jag letar "där ute", tappar jag lätt den kontakten. Det är inte bra. Då fungerar ingenting.
Pilgrimsvandra mot Santiago de Compostella, en tanke jag närt i några år. Tänker att guuud så skönt att vara helt själv och helt tyst......I nästan 3 veckor?? Eller ett kloster utanför Barcelona, dit kan man anmäla sig och ta in i 9 dagar, bara man är inställd på att vara helt tyst...
Att lära sig att förstå sig själv är en resa genom hela livet. Att lära sig att acceptera det man finner är steg 1. Att älska sig själv är en konst, men grunden för att kunna älska andra och få ett helt och rikt liv.
Tja, smådjup paus i min för dagen ytliga tillvaro bland kollegor, patienter och annat vardatsbestyr som att handla jeans, boka klipptid och byta lakan i sovrummet.....
Det som hände i går natt var förrästen ingenting annat än rekylen från en gasoltubsexplosion hos grannen, han vars stall brann ner. Läste i tidningen att halva Bjäre vaknat av smällen. Dessutom klarade sig visst påfåglarna... (Här tror man folk har hästar, kor och grisar i sina lagårdar...??)
Andra dagar förstår jag att det är just det här som är jag. Alla dessa pusselbitar, somliga sorterade och på plats. Andra osorterade, gömda eller borttappade. Vem har alla bitarna på plats? Antagligen ingen och jag tröstar mig med det. Det lär vara så att större delen av jaget ligger i det omedvetna. Spännande förståelse som förklarar varför människor alltid söker sig fram. Oftast letar man där ute i tron att det är i omgivningen, i prylar, i kunskap som svaren finns. Visst kan det vara både roligt och givande. Men svaren på de stora frågorna, lugnet inåt får vi nog bara om vi vågar söka inåt. Livet är ett ständigt sökande och sorterande. Ibland är det säkert bättre att bara vara utan att fundera, det ger också insikt och vårt undermedvetna jobbar också självständigt! Balans - igen!
Inte som förr gudselov1 Idag mycket mer insikt, känsla och förståelse. Kontakten är där, som 25-åring hade jag noll koll. En dag med för mycket irrande utanför mig själv, när jag letar "där ute", tappar jag lätt den kontakten. Det är inte bra. Då fungerar ingenting.
Pilgrimsvandra mot Santiago de Compostella, en tanke jag närt i några år. Tänker att guuud så skönt att vara helt själv och helt tyst......I nästan 3 veckor?? Eller ett kloster utanför Barcelona, dit kan man anmäla sig och ta in i 9 dagar, bara man är inställd på att vara helt tyst...
Att lära sig att förstå sig själv är en resa genom hela livet. Att lära sig att acceptera det man finner är steg 1. Att älska sig själv är en konst, men grunden för att kunna älska andra och få ett helt och rikt liv.
Tja, smådjup paus i min för dagen ytliga tillvaro bland kollegor, patienter och annat vardatsbestyr som att handla jeans, boka klipptid och byta lakan i sovrummet.....
Det som hände i går natt var förrästen ingenting annat än rekylen från en gasoltubsexplosion hos grannen, han vars stall brann ner. Läste i tidningen att halva Bjäre vaknat av smällen. Dessutom klarade sig visst påfåglarna... (Här tror man folk har hästar, kor och grisar i sina lagårdar...??)
Kommentarer