Fortsätt till huvudinnehåll

Missförstånd nr 1

Funderar på det här med att missförstå. Hur lätt det är om man inte pratar samma språk. Det behöver inte vara språk från olika länder, det kan också vara språk från olika kulturer eller yrkesgrupper.

Har en väninna som är sjuksköterska. Nu är det några år sedan. Där gick hon och målade om sin nya lägenhet. Som målarrock hade hon helt fräckt snott med sig en grön operationsklänning. Skön och trevlig att strosa omkring hemma i, tyckte hon där hon vevade runt med sin roller.
Nu var det något galet med en takkontakt så min väninnan hade ringt efter en elektriker som plötsligt stod utanför dörren. Han blev insläppt och ställde sig på en ranglig kökspall för att komma åt sitt arbete i taket.

Så säger han: "Du har inte en sockerbit?"
"Jo, visst" svarar min väninna och ilar ut i köket, tar för säkerhets skull med sig hela sockerskålen och springer tillbaka till killen på pallen. "Här, ta ett par stycken" säger hon av rädsla att han skall ramla ner från sin höga höjd och slå sig mot golvet.

Killen bara tittar.....

Nu var det så här att min väninna var ju alltså sjuksköterska och trodde givetvis att killen menade att han ville ha en sockerbit att tugga på eftersom han höll på att tappa blodsockret....

Vad han egentligen ville ha var ju en sån där vit, fyrkantig, plastsockerbit som man kopplar samman elledningar med!

Snacka om att leva i olika världar..

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...