Fortsätt till huvudinnehåll

Dravel

Bah...Här sitter man då. Återigen fredag och samma dynga på TV. Är jag den enda i detta avlånga land som avskyr "Lets dance"! Har aldrig förstått mig på den formen av dans som är så välregisserad att det lika gärna kunda vara frågan om någon gymnastisk OS-gren om nu inte associationerna går till någon djurart, typ pingviner, tuppar eller ålar kanske... Till och med isdans, som inte heller får mig att känna något, är bättre. Stelbenta och sprättiga snurrar de med stelt vinklade nackar (Vad tittar de på?) och nervösa leenden...

Äh...Detta tycks vara min fredagslott. När jag inte längre orkar se det barnen valt på TV så tar jag mitt vinglas och smyger iväg. Här kan jag spy över "Lets dance" och ynka mig över mitt simpla helgliv trots att jag egentligen älskar fredagar och egentligen inte vill ha det annorlunda. Helst av allt vill jag gå och lägga mig med boken i min stora sköna säng som är bäddad med de nya, snygga, randiga satinlakanen! Jag avundas mig just nu! Allt är faktiskt perfekt. Godnatt. (Vem vann egentligen?)

Kommentarer

Anonym sa…
Jag kan rekommendera mitt arrangemang: Upphissbar säng i ett rum bredvid TV-rummet, spegel på väggen så att jag till nöds kan se TV om jag vill, dörren öppen till gubben som sitter i TV-rummet.

Jag slipper se på korkade TV-program, kan blogga eller läsa god bok istället. Gubben kan se på TV och vi kan när det är nödvändigt se samma sak på teven och diskutera det. Jag har svårt att se tv länge. Det är inte så många program som är så bra helt enkelt!

Det funkar.
Nike sa…
Tack för tipset! Dessvärre har jag ingen gubbe just nu...Det är de halvstora människorna jag omger mig med som styr över fjärrkontrollen på helgerna. Jag gör hellre som du, läser eller bloggar. Jag har inte någon backspegel mot TV:n. Men jag ser tvärs igenom hallen, genom köket och ut i vardagsrummet mot TV:n...om jag vill och låter dörren vara öppen.
Coola Morsan sa…
Vi är lite tv-trötta både jag och dotter här. Let's dance har varken hon eller jag sett. Så du är inte ensam. Jag följde inte melodifestival heller.

Igårkväll hade jag rejäl fredagskvällsångest. Tycker att jag har det så tråkigt - men samtidigt extremt befriat från tråkigheter med män och ovisshet och skit.
TrickyTricky sa…
Men fredagar då är det ju mitt favvoprogram "Så ska det låta", blir så glad av det programmet, Peter Settman är helt underbar som programledare, ofta bra artister och härlig musik !!
Nike sa…
Ja, Peter Settman är bra! Jag tittar ibland men sen beror det på gästerna...Men det slutar tidigt och fredagskvällen är lång...

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot