Fortsätt till huvudinnehåll

LAN

Min snart 14-årige son väckte mig för ovanlighetens skull. Klockan var halv 7 och aldrig har väl sonen sett så pigg och alert ut. Det är lördag. Han hade ställt klockan för i dag är det LAN. BjäreLAN och eftersom han bara fick en natt gick jag med på att köra honom och några kompisar dit vilken tid de ville. De ville klockan 7!

Som en omtänksam mamma frågade jag om han ville ha några smörgåsar med? Ett par äpplen? En extra T-shirt kanske om han spiller nåt eller känner sig ofräsch i morgon bitti? Ramlösa, om han får ont i magen? Glöm inte kudden? Tandborsten!

- Hånflabb blev svaret! DU är rolig, HAHA! På DIN tid kanske man tog med sig KUDDEN när man åkte bort men på ett LAN!!! Tandborsten? Varför det, jag skall ändå äta chips hela tiden. Extra T-shirt? HAHA, (härmar mig) "om du spiller eller vill känna dig fräsch i morgon bitti". HAHA, man skall vara ofräsch andra dagen.

Nähä. Men om jag slutade med mina omsorger skulle han sannolikt sakna dem. Kan inte vara fel även om han gör vad han kan för att jag skall känna mig som en stenåldersrelik från 50-talet. Det bjuder jag på. Nu är han i väg och jag får dricka kaffe i de tunna morgonsolstrålarna som letar sig in mellan gardinerna. Härlig morgon!

Kommentarer

Anonym sa…
Nostalgin bara svämmar över när jag läser Ditt inlägg!!

Min LA-son var ofta på LAN, han som ritar dataspel i USA nu. Han var alltid med i några grupper som gjort prototyper till spel vilka skulle presenteras. Han knöt massor av kontakter vid de här tillfällena som han haft nytta av senare tror jag. De var alltså flera tusen deltagare i exempelvis danska Härning där han var flera gånger. En helt osannolik företeelse!

De första gångerna var jag orolig när han åkte. Skulle grejerna bli stulna? (- Inte en chans, man sover till och med på dem!)
Skulle han bli bjuden på nåt olämpligt? (- Du är inte klok mor, jag måste ju kunna vakta grejerna!)

Hur det egentligen var lär jag väl aldrig få reda på men han har så vitt jag kan se klarat sig bra än så länge och om några veckor fyller han 30 år, min bäbis!

Kul att läsa Din blogg! Blev nyfiken när Du var inne o kommenterade hos mig!
Nike sa…
TACK, skönt att höra! Det här är min äldsta och det är inte alltid så lätt att förstå vad som är rätt eller fel, farligt eller bara jättekul!
TrickyTricky sa…
Så skönt att höra att fler varit uppe tidigt en lördagmorgon.
Här hade vi samling till match 07.15 så nu dricker jag också kaffe efter att ha röjt runt lite.
Jag är aldrig morgonpigg av fri vilja så det känns rätt exotiskt att ha kommit så långt redan kl 10.
Nike sa…
Jaa, jag är ovanligt nöjd! Klockan är halv 11 och jag har redan fått merparten av städningen gjord!
Anonym sa…
Jo visst är det en fantastisk utveckling, de organiserade spel- och rollspelsklubbarna har blivit Sveriges största största nya ungdomsrörelse. Förutom allt annat så har de bland sig en jäkla massa smarta personer som är bra på att driva organisationer, fixa pengar etc.

Här har vi just stigit upp, lillkatten och jag, när kattmamman ansåg att det var dags för andra frukost. Min pojke, 15 i år, har inte visat sig idag. Inte flickorna heller, men de dök aldrig upp igår heller... En ringde hem i alla fall. Lite retligt eftersom en kompis hade behövt någonstans att bo men jag ansett alla rum fulla här. Det är nästa utvecklingsfas. När de inte ens tycker det finns anledning meddela att de inte kommer hem.

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot