Fortsätt till huvudinnehåll

LAN

Min snart 14-årige son väckte mig för ovanlighetens skull. Klockan var halv 7 och aldrig har väl sonen sett så pigg och alert ut. Det är lördag. Han hade ställt klockan för i dag är det LAN. BjäreLAN och eftersom han bara fick en natt gick jag med på att köra honom och några kompisar dit vilken tid de ville. De ville klockan 7!

Som en omtänksam mamma frågade jag om han ville ha några smörgåsar med? Ett par äpplen? En extra T-shirt kanske om han spiller nåt eller känner sig ofräsch i morgon bitti? Ramlösa, om han får ont i magen? Glöm inte kudden? Tandborsten!

- Hånflabb blev svaret! DU är rolig, HAHA! På DIN tid kanske man tog med sig KUDDEN när man åkte bort men på ett LAN!!! Tandborsten? Varför det, jag skall ändå äta chips hela tiden. Extra T-shirt? HAHA, (härmar mig) "om du spiller eller vill känna dig fräsch i morgon bitti". HAHA, man skall vara ofräsch andra dagen.

Nähä. Men om jag slutade med mina omsorger skulle han sannolikt sakna dem. Kan inte vara fel även om han gör vad han kan för att jag skall känna mig som en stenåldersrelik från 50-talet. Det bjuder jag på. Nu är han i väg och jag får dricka kaffe i de tunna morgonsolstrålarna som letar sig in mellan gardinerna. Härlig morgon!

Kommentarer

Anonym sa…
Nostalgin bara svämmar över när jag läser Ditt inlägg!!

Min LA-son var ofta på LAN, han som ritar dataspel i USA nu. Han var alltid med i några grupper som gjort prototyper till spel vilka skulle presenteras. Han knöt massor av kontakter vid de här tillfällena som han haft nytta av senare tror jag. De var alltså flera tusen deltagare i exempelvis danska Härning där han var flera gånger. En helt osannolik företeelse!

De första gångerna var jag orolig när han åkte. Skulle grejerna bli stulna? (- Inte en chans, man sover till och med på dem!)
Skulle han bli bjuden på nåt olämpligt? (- Du är inte klok mor, jag måste ju kunna vakta grejerna!)

Hur det egentligen var lär jag väl aldrig få reda på men han har så vitt jag kan se klarat sig bra än så länge och om några veckor fyller han 30 år, min bäbis!

Kul att läsa Din blogg! Blev nyfiken när Du var inne o kommenterade hos mig!
Nike sa…
TACK, skönt att höra! Det här är min äldsta och det är inte alltid så lätt att förstå vad som är rätt eller fel, farligt eller bara jättekul!
TrickyTricky sa…
Så skönt att höra att fler varit uppe tidigt en lördagmorgon.
Här hade vi samling till match 07.15 så nu dricker jag också kaffe efter att ha röjt runt lite.
Jag är aldrig morgonpigg av fri vilja så det känns rätt exotiskt att ha kommit så långt redan kl 10.
Nike sa…
Jaa, jag är ovanligt nöjd! Klockan är halv 11 och jag har redan fått merparten av städningen gjord!
Anonym sa…
Jo visst är det en fantastisk utveckling, de organiserade spel- och rollspelsklubbarna har blivit Sveriges största största nya ungdomsrörelse. Förutom allt annat så har de bland sig en jäkla massa smarta personer som är bra på att driva organisationer, fixa pengar etc.

Här har vi just stigit upp, lillkatten och jag, när kattmamman ansåg att det var dags för andra frukost. Min pojke, 15 i år, har inte visat sig idag. Inte flickorna heller, men de dök aldrig upp igår heller... En ringde hem i alla fall. Lite retligt eftersom en kompis hade behövt någonstans att bo men jag ansett alla rum fulla här. Det är nästa utvecklingsfas. När de inte ens tycker det finns anledning meddela att de inte kommer hem.

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...