Vimsat runt och kommenterat i andras bloggar. Kommer knappt ihåg vad jag kommenterat eller var. Snurrat och bluddrat till det, blandat ihop ord och förstår inte vad jag själv menar. Borde hållit mina trötta slipmaskinsskakiga fingrar i styr och givit dem ett hett handbad i stället. Hett vatten i en skål, lite olivolja och i med några droppar lavendelolja. Dröna av i fåtöljen. Ta sen fötterna. GUUD, jag behöver ett hett fotbad också...vill ha fotmassage. Behöver en karl med starka nypor men får nöja mig med Kerstin, hon på fotvårdskliniken. Allt går att lösa och ersätta, som tur är.
När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...
Kommentarer