Fortsätt till huvudinnehåll

Min make och andras ungtuppar

Livet på en pinne. Varit min egen make igen. Bytt däck på bilen. Bytte två, sen började det hagla på tvären. Det var inte roligt innan och inte blev det roligare av att få isbitar innanför kapuschongen. Dagens löfte: Jag skall ALDRIG mer i hela mitt liv byta däck på bilen! Aldrig! VARFÖR gör jag det? Bah, från och med nu skall jag bli mer kvinna när det också gäller det rent praktiska.
Har en väninna som på något sätt alltid lyckas himla så där oemotståndligt med ögonen och med en knivskarp känsla skickar hon ut komplimanger och dutteliduttar med sina manliga bekanta så HON har minsann aldrig bytt ett bilhjul i hela sitt liv. Hon får elledningar dragna, staketet fixat och avloppet rensat. Killarna, de bara ler, pyser och bröstar sig som ystra ungtuppar i hennes närvaro. Hur gör hon? Varför kan inte jag "spela på min kvinnlighet"lite bättre? Fast å andra sidan får jag vara i fred på nätterna, då när ungtupparna ringer min väninna och skickar SMS för att de undrar var hon blev av och om de inte skall umgås den här tiden på dygnet också..

Kommentarer

TrickyTricky sa…
Det är en svår balansgång det där....att bara umgås de timmar när man behöver hjälp med praktiska ting.
Själv förefaller jag göra precis tvärtom.
Anonym sa…
Hur många gånger har jag inte krälat på grusig asfalt i kylan och bytt däck! Jag har hatat varenda sekund av det. Men när däcken varit på har det känts skönt att ha lyckats än en gång.
Nike sa…
Jo det är skönt att klara sig själv, att inse att man inte BEHÖVER en man för att rådda sin vardag. Icke desto mindre, ett sabla skitgöra och jag hatar, hatar det mer och mer. Jag putsar hellre fönster och lagar mat. Tricky, dags att lägga in en ny aspekt vad gäller somliga bekanta. Användningsområden kan vara så många!?
Nike sa…
Men jag är inte den som bör ge råd. Jag har aldrig lyckats kombinera det där på ett bra sätt. Bäst är en som gör saker helt frivilligt.

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...