Fortsätt till huvudinnehåll

För mycket av det goda

Krafterna efter influensan är på väg tillbaka. Det var ett riktigt bakslag, rent fysiskt alltså. Gick i solen över åsen. Min vanliga runda. Passerade mina djur. Först getterna i Chevrefabriken och plötsligt dök frun i flocken upp med två helt vidunderligt söta små killingar! Kritvita och på vingliga ben tittade de nyfiket och förskräckt på mig och monstret till hund jag drog med mig. Ett vårtecken. Baggen var mindre road, ställde sig mellan familjen och mig. Demonstrerade sin position genom att göra jämfotahopp rakt upp och ner. Kul kille. Gick vidare och kom till fårflocken. Pratade med fårägar´n. Jo, i år är det 102 st. De ser så nyfriserade och tjocka ut, snart kommer lammen. Nästa djur att morra åt är svinen. Riktiga skitsvin. Kan det vara tryffelsvin? Finns det något som heter så? De är fläckiga, svartmuskiga och stora som björnar. Trynet är skärt och plöjer fram genom marken. De luktar bacon och svett! Sen kom vi till de bruna hönorna och min spaniel ställde sig i givakt, tror inte att han fattade vad för slag djur det var. Så kom tuppen sättandes, jäkla ilskpigge, han fick t.o.m. mig att backa. Nu trodde vi att det var slut på djurlivet men då kom den vita katten och strax därefter något stort som målade stora skuggor på marken. Vad? Berguv? Uggla? Är varken haj på fåglar, svampar eller växter, även om jag tycker om dem.

Puh, tur att jag kan fly till några storstadsbloggar mellan varven. Livet på vischan är skönt men just nu längtar jag efter asfalt, dieselångor, tunnelbanegnissel, sorl, klackklapper mot trottoaren, butiker med skönt innehåll och ett civiliserad café.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...
15 kommentarer
Läs mer

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...
16 kommentarer
Läs mer