.JPG)
Krafterna efter influensan är på väg tillbaka. Det var ett riktigt bakslag, rent fysiskt alltså. Gick i solen över åsen. Min vanliga runda. Passerade mina djur. Först getterna i Chevrefabriken och plötsligt dök frun i flocken upp med två helt vidunderligt söta små killingar! Kritvita och på vingliga ben tittade de nyfiket och förskräckt på mig och monstret till hund jag drog med mig. Ett vårtecken. Baggen var mindre road, ställde sig mellan familjen och mig. Demonstrerade sin position genom att göra jämfotahopp rakt upp och ner. Kul kille. Gick vidare och kom till fårflocken. Pratade med fårägar´n. Jo, i år är det 102 st. De ser så nyfriserade och tjocka ut, snart kommer lammen. Nästa djur att morra åt är svinen. Riktiga skitsvin. Kan det vara tryffelsvin? Finns det något som heter så? De är fläckiga, svartmuskiga och stora som björnar. Trynet är skärt och plöjer fram genom marken. De luktar bacon och svett! Sen kom vi till de bruna hönorna och min spaniel ställde sig i givakt, tror inte att han fattade vad för slag djur det var. Så kom tuppen sättandes, jäkla ilskpigge, han fick t.o.m. mig att backa. Nu trodde vi att det var slut på djurlivet men då kom den vita katten och strax därefter något stort som målade stora skuggor på marken. Vad? Berguv? Uggla? Är varken haj på fåglar, svampar eller växter, även om jag tycker om dem.Puh, tur att jag kan fly till några storstadsbloggar mellan varven. Livet på vischan är skönt men just nu längtar jag efter asfalt, dieselångor, tunnelbanegnissel, sorl, klackklapper mot trottoaren, butiker med skönt innehåll och ett civiliserad café.
Kommentarer