Jag såg den igen. Det var 13 år sedan nästan exakt. Den gången stod den utanför kapellet i Råcksta. Dagen var kylig och grå. Texten i svart stod i skarp kontrast till den rödlackerade skåpbilen. SATAB. Så hette företaget. Min dåvarande man och jag hajade båda till och jag visste inte om det var satans roligt eller bara någon som jävlades. Vi hade 10 meter kvar att gå mot kapellets ytterdörr. Där innanför skulle vi hålla begravning för min pappa. Allt var konstigt redan innan och inte blev det lättare att stiga in i guds boning efter mötet med SATAB.
Min pappa, ingenjören, dog för tidigt. Han var bara 72. Från att ha varit fullt frisk och vital ramlade han plötsligt ner efter en stroke. Det tog en månad, sen var han borta. Det finns mycket att berätta och minnas. Före alla andra minnen kommer hans humor. Han kunde vara otroligt rolig. Jag vill tro att han jävlades lite med oss den där förmiddagen, att det var han som parkerade den där skåpbilen där... För att inte tala om när vi skulle sprida hans aska till havs. Det är en historia jag måste ta för sig själv.
En fråga bara. Hur kan man döpa ett företag till SATAB? Dessutom ha röda bilar med svart text på. Tillika, tänker man inte när man parkerar intill ett kapell lagom till en begravningsceremoni? Jag bara undrar.....
Min pappa, ingenjören, dog för tidigt. Han var bara 72. Från att ha varit fullt frisk och vital ramlade han plötsligt ner efter en stroke. Det tog en månad, sen var han borta. Det finns mycket att berätta och minnas. Före alla andra minnen kommer hans humor. Han kunde vara otroligt rolig. Jag vill tro att han jävlades lite med oss den där förmiddagen, att det var han som parkerade den där skåpbilen där... För att inte tala om när vi skulle sprida hans aska till havs. Det är en historia jag måste ta för sig själv.
En fråga bara. Hur kan man döpa ett företag till SATAB? Dessutom ha röda bilar med svart text på. Tillika, tänker man inte när man parkerar intill ett kapell lagom till en begravningsceremoni? Jag bara undrar.....
Kommentarer