Fortsätt till huvudinnehåll

Långsam start

Att vakna och själv ta in den nya dagen med allt vad det innebär av duschande, frukostätande och påklädning tar sin tid. Att dessutom rådda två trötta skolbarn genom morgonbestyren tar också sin tid. Går upp klockan 6 och efter två timmar är barnen färdiga att fösas ut och mot skolan. Jag är lycklig de morgnar jag kan gå tillbaka till mitt frukostkaffe, sitta ner och långsamt vakna till liv även inombords....

Jag blir långsammare och långsammare med åren. Eller har jag alltid egentligen haft en mer långsam inre rytm än den rytm jag levt i? Antagligen och antagligen därför jag fick stressproblem. Speciellt morgnarna är viktiga. Det får inte bli bråttom. Egentligen tror jag inte att någon annan skulle uppfatta mig som långsam, det är bara min egen känsla. Det som blir tydligt är hur snabbt allt gick tidigare... Jag hann inte med mig själv, det gör jag nu.

Nu, hitta webbutik som säljer konstnärsmaterial. Det går ju att bara snacka, men här skall bli verkstad också!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...