Fortsätt till huvudinnehåll

Bitch-Nike

Pratat med chefen. Hon är bra men har det mindre bra då hon har fått i uppdrag av sina överordnade att rationalisera bort sin tjänst, d.v.s. sig själv! Är det inte typiskt landstinget, tillika Sveriges rikaste landsting. Hur som helst var hon otroligt bra. Hon har förstått mer än jag trodde, bland annat att min skitpratarkollega egentligen är så skör så att hon antagligen skulle ramla ihop om man skrapade lite på ytan. Innan vi skiljdes åt fick jag veta att a) Det var skönt att jag var arg och satte ner foten b) Hon skulle be beteendevetaren om ett upplägg med individuella samtal, obligatoriskt för alla på min arbetsplats.

Jag håller inte igen med någonting och det är så otroligt, härligt befriande! En tillfälligt inhoppande kollega flinade bara åt mig vid fikabordet och sa att hon tyckte om min nya "bitchiga" sida. HAHA, tog jag som en komplimang!

Nåja, det är ingen dans på rosor men en nödvändig och slitsam svängom jag måste göra. Orkar just nu inte tänka mer. Flyr i stället till tankar som att jag egentligen skulle vilja söka en tvåårig utbildning, men har jag råd? Går det an? Hur skall jag fixa det?

Nu, dricka "Pata Negra" och laga mat med massor av chili!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...