Det regnade i går. Nej, fel. Det REGNADE i går. Oerhörda mängder vatten lämnade himlen och mer eller mindre dränkte oss alla, speciellt oss alla som sprang på årets julskyltning. Det var mörkt, det var blött och gatorna har väl aldrig varit så tomma som i år.
Vad händer mer? Går över torget med kapuschongen uppslagen. Bara näsan sticker fram. Känner mig iakttagen från höger, vänder på huvudet och där står en okänd man och tittar mot mitt håll. Går vidare, vänder och går tillbaka. Där står han igen. Tittar igen. Jag tittar tillbaka och tänker att "han är lik nån". Eftersom jag inte är säker går jag vidare....jag kan än i dag bli osäker och t.o.m. blyg som en tonåring...Nu är han där igen, han är med ens överallt. Jag går förbi honom och då står han framför mig. Jag ändrar kurs och då är han där. Stannar för att dricka lite glögg, han närmar sig och jag stelnar. Känner vi varandra? Han säger ingenting, inte jag heller. När vi blir serverade Kullaglögg står han plötsligt bredvid mig. Tittar förvirrat åt andra hållet, där sonen står....
En stund senare dyker han upp också på Statoil. Just då, när jag virvlar ut från butiken med hela munnen full av skumtomte.
Åker hem. Vad händer. Vägbanan är svartare än svart. Ser inte de vita sträcken och det går inte att endast skylla på vädret. Ser jag så dåligt? Stannar bilen, ber sonen kolla och får veta att ingen av framlamporna lyser. Bara helljus, inte halvljus! Inte parkeringsljus! Höger och vänster har alltså gått sönder samtidigt!! Och VEM konstruerar dessa snillrika anordningar under motorhuven? Är det meningen att man skall byta ut hela bilen när lamporna går sönder?? Tröttnade på att stå på Statoil och rycka i gummihylsor och snäppfästen. Åkte hem med helljuset påslaget och bländade alla jag mötte.
Flera timmar senare klickar något inom mig. Är jag tokig eller? Men det kan väl inte ha varit DU? Varför skulle du vara i min lilla håla? Dessutom skulle jag ju känt igen dig direkt.. Förstår att det inte är du, men tänker att om du klippt dig, färgat håret, krympt något på längden, så kan det ha varit du i allfall. Det var nog ögonen och något mer... Konstig känsla. Han var bara lik dig.....
Går ut och smygröker en mentolcigarett i regnet. Den första på en månad. Går gatan ner och för ett förståndigt samtal med mig själv. Vill inte tänka som jag nyss gjorde, ett par getter måste ha slitit sig... Hur bar han sig åt? Vem jävlas nu?
Går hem, nattar barn, tar ett midnattsbad och en kopp thé. Myser i tystnaden framför kaminen en stund och hämtar upp Nike till ytan igen. Ny tankekurs igen, allt är bra.
Ni vet hur det är när man sitter med ett glas mjölk framför sig. Så tar man en klunk och någon har oväntat bytt ut innehållet till rödvin. Det blir en sådan chock, det är så oväntat att man först inte känner vad det är man dricker. Det smakar varken det ena eller det andra, känns bekant men konstigt.
Vad händer mer? Går över torget med kapuschongen uppslagen. Bara näsan sticker fram. Känner mig iakttagen från höger, vänder på huvudet och där står en okänd man och tittar mot mitt håll. Går vidare, vänder och går tillbaka. Där står han igen. Tittar igen. Jag tittar tillbaka och tänker att "han är lik nån". Eftersom jag inte är säker går jag vidare....jag kan än i dag bli osäker och t.o.m. blyg som en tonåring...Nu är han där igen, han är med ens överallt. Jag går förbi honom och då står han framför mig. Jag ändrar kurs och då är han där. Stannar för att dricka lite glögg, han närmar sig och jag stelnar. Känner vi varandra? Han säger ingenting, inte jag heller. När vi blir serverade Kullaglögg står han plötsligt bredvid mig. Tittar förvirrat åt andra hållet, där sonen står....
En stund senare dyker han upp också på Statoil. Just då, när jag virvlar ut från butiken med hela munnen full av skumtomte.
Åker hem. Vad händer. Vägbanan är svartare än svart. Ser inte de vita sträcken och det går inte att endast skylla på vädret. Ser jag så dåligt? Stannar bilen, ber sonen kolla och får veta att ingen av framlamporna lyser. Bara helljus, inte halvljus! Inte parkeringsljus! Höger och vänster har alltså gått sönder samtidigt!! Och VEM konstruerar dessa snillrika anordningar under motorhuven? Är det meningen att man skall byta ut hela bilen när lamporna går sönder?? Tröttnade på att stå på Statoil och rycka i gummihylsor och snäppfästen. Åkte hem med helljuset påslaget och bländade alla jag mötte.
Flera timmar senare klickar något inom mig. Är jag tokig eller? Men det kan väl inte ha varit DU? Varför skulle du vara i min lilla håla? Dessutom skulle jag ju känt igen dig direkt.. Förstår att det inte är du, men tänker att om du klippt dig, färgat håret, krympt något på längden, så kan det ha varit du i allfall. Det var nog ögonen och något mer... Konstig känsla. Han var bara lik dig.....
Går ut och smygröker en mentolcigarett i regnet. Den första på en månad. Går gatan ner och för ett förståndigt samtal med mig själv. Vill inte tänka som jag nyss gjorde, ett par getter måste ha slitit sig... Hur bar han sig åt? Vem jävlas nu?
Går hem, nattar barn, tar ett midnattsbad och en kopp thé. Myser i tystnaden framför kaminen en stund och hämtar upp Nike till ytan igen. Ny tankekurs igen, allt är bra.
Ni vet hur det är när man sitter med ett glas mjölk framför sig. Så tar man en klunk och någon har oväntat bytt ut innehållet till rödvin. Det blir en sådan chock, det är så oväntat att man först inte känner vad det är man dricker. Det smakar varken det ena eller det andra, känns bekant men konstigt.
Kommentarer