VARFÖR är Göteborg en så märkvärdig stad att komma rätt i, hitta i och ta sig fram i?? VA? Dåligt skyltat, inget som varnar för spårvagnarna. Det är tur man hör bra. Nu vet jag att när det plingar lite försynt, då gäller det att stanna, bara inte på något som liknar spår i gatan. För sekunden därpå viner tågskrället förbi i en ryslig hastighet ungefär 2 cm från en annan...Vad heter den nu, värst av alla...Korsplatsen eller nå´t liknande (Kors kan det bli extra gott om om man inte ser upp ordentligt!) strax ovanför Liseberg. En slags rondell med spårvagnshållplatser i mitten, rälsar åt absolut alla håll kanske även uppåt. Så övergångsställen, gator från absolut alla håll, filer, vita linjer på tvärsen och korsen. Upphöjningar, nedsänkningar...Människor som går, springer, är i vägen, skymmer sikten och dessutom är det dåligt bevänt med vägledningen, d.v.s. skyltarna!!!
Men.....så lite frid inuti nordstadens stora parkeringshus. Lugnt och fint smög vi dit och landade helt perfekt på andra etaget. Två kliv så var jag inne i Femmans stora köpcentra!
Efter att ha avverkat en mängd affärer längs min väg in mot avenyn gjorde jag NK på 5 minuter, ramlade ut igen och trängde mig fram över gatan (varför? Jag brukar aldrig gå ut när det är mellandagsrea!!) en bit ned och DÄR...hittade jag ett så underbart litet kaffeställe. Alla stod upp. Såg först inte att det fanns små pallar i ett hörn. När jag trängde mig fram med min caffe latte och min grova ostfralla drar plötsligt någon mig i halsduken. "Du, sätt dig här, det finns en pall till dig också". Så snällt! Den gamle mannen syntes knappt där han satt på sin låga pall. Nu gjorde jag honom sällskap. Vi tog den tredje pallen till bord. Suck! Min välgörare läste lugnt vidare i sin tidning. Jag bara myste och lät mina trötta fötter vila en liten kvart... Stirrade i taket, på folks ben och fötter, mot väggen bredvid mig där olika gamla bilder och kafferatiraljer hängts upp...Nu tyckte jag om Göteborg igen.
Men.....så lite frid inuti nordstadens stora parkeringshus. Lugnt och fint smög vi dit och landade helt perfekt på andra etaget. Två kliv så var jag inne i Femmans stora köpcentra!
Efter att ha avverkat en mängd affärer längs min väg in mot avenyn gjorde jag NK på 5 minuter, ramlade ut igen och trängde mig fram över gatan (varför? Jag brukar aldrig gå ut när det är mellandagsrea!!) en bit ned och DÄR...hittade jag ett så underbart litet kaffeställe. Alla stod upp. Såg först inte att det fanns små pallar i ett hörn. När jag trängde mig fram med min caffe latte och min grova ostfralla drar plötsligt någon mig i halsduken. "Du, sätt dig här, det finns en pall till dig också". Så snällt! Den gamle mannen syntes knappt där han satt på sin låga pall. Nu gjorde jag honom sällskap. Vi tog den tredje pallen till bord. Suck! Min välgörare läste lugnt vidare i sin tidning. Jag bara myste och lät mina trötta fötter vila en liten kvart... Stirrade i taket, på folks ben och fötter, mot väggen bredvid mig där olika gamla bilder och kafferatiraljer hängts upp...Nu tyckte jag om Göteborg igen.
Kommentarer