Fortsätt till huvudinnehåll

Vad är det nu då?


Morgonrodnad i öster....


Regnmoln i norr men hoppfullt ändå....det är lugnt, kaffet smakar bäst, och jag doppar brunostmackan nu när ingen ser mig. Päronbiten ramlar ner men den kan jag sörpla i mig sen. Det är skönt, jag läser tidningen och skriver några rader....
Lite senare: Soligt med spridda moln, blåsigt. Varför har jag alltid hatat dagar som den här, eller väder som detta. Det är något med sol, vind och obestämda moln, speciellt när det går gäss på sjön som i dag. Är det därför? Åkte iväg för att handla. Kände redan på väg ut att det var något. Ljuskänslig, tung i huvudet och seg i kroppen. Varför blir vissa dagar så? Är det lika för alla? Morgontimmarna var fridfulla... Känns som en slags bakfylla där social fobi ingår på viset "Prata inte med mig!!!" Det funkar inte. En sån här dag blir ingenting bra. Vill ta på mig mina stora Jackie Onassissolglasögon, svepa en filt om mig och slänga mig raklång i badenbadenstolen som står kvar på altanen. Solen värmer fortfarande och vid husväggen är det härligt. Men rastlösheten driver mig att fixa allt, tur jag har skrivit lapp. In på Apoteket, ut och fram till affären där min dotter hängt undan ett par jeans. Betalar, går fort ut. Fortsätter till ICA, skenar runt med min varuvagn och raffsar med mig det jag brukar handla med förhoppning om att det blir rätt..Åh, nej - mammas granne den pratglada av dem, står plötsligt framför mig med ett stort leende. Stannar och ler tillbaka..-"?Jo, det är bra. Hur är det själv.." Får böja mig fram över varuvagnen för att inte ramla omkull..."Hej då Inger, MÅSTE vidare, hälsa mamma, vi ses!!" Stööön...
Äter, pysslar om febrig tonåring. Fungerar utåt sett normalt...vad är problemet? Snurrig...orkar inte att inte orka. Bestämmer mig för att inhandla B-vitaminer, rosenrot, Omega 3 och granatäppeljuice. Kan inte skada, jag vill ha en stark, lugn och kreativ höst och vinter, åtminstone de flesta dagar !
Och helst i morgon när jag åker till Göteborg, skall förena nytta med nöje och ser fram mot att byta miljö ett par dar..

Kommentarer

Anonym sa…
Nice bilder.
Ha det gôtt i Götet!
Nike sa…
Tack! Skall förena arbete med nöje! Ser fram mot i morgon, hoppas dimmorna skingrats till dess!!

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot