Morgontidiga betraktelser...

Tidig morgon. Det är järngrått, regnigt och blåser. Gräsmattan är full av grenar från alla stora träd som omringar vår lilla plats på jorden. Här bodde tidigare en familj som drev äppelodling. Längre ner i backen finns det gamla fruktpackeriet kvar, nu tömt på fruktkorgar, etiketter, besprutningsutrustning, kärror och annat man behöver för att skörda och packa. I dalen bredvid mig stod fruktträden tätt. I dag ses något enstaka kvar i ett hörn. I övrigt har de fått ge vika för stora maskiners framfart. Träden drogs upp med rötterna och marken jämnades till. En nylagd svart, asfalterad väg slingrar sig i dag upp för backen. Hus efter hus reser sig ur den gamla odlingsmarken och längst ner i dalen löper radhuslängorna sida vid sida. Här i äppledalen finns inga äpplen kvar. I min trädgård finns ingenting annat än blommor och rosor i breda rabatter som är omöjliga att hinna med om man inte har det som ett heltidsarbete. Det lockade inte den forne fruktodlaren att ha fruktträd inne i den privata trädgården så det har jag inte. Tyvärr...

Alla sover. Det har varit en hektiskt helg. Göteborg, Kristianstad och Yngsjö, sedan 9 personer på älgfärsbiffar och potatismos i går kväll. Några stannar ett par dagar...Det är tisdag igen. Höstlov. Ruggväder. Tur vi har braskamin! Tur det finns god mat i kylen. Tur jag har min laptop!

Körde igenom din lilla ort i förrgår. Märklig känsla...det var dit jag skulle flugit med mitt parasoll den där natten när det stormade så i september... Nu vet jag hur det ser ut, vad nu det spelar för roll. Vi kanske aldrig ses igen, så jag måste varje gång jag får in dig i mina tankar mentalt släppa iväg dig, om och om igen. Inte lika ofta i dag som för några veckor sedan, men på god väg...