En av de som kom att prägla min uppväxt hette Tintin, eller rättare sagt Georges Remi, d.v.s "Hergé", Tintins skapare och tecknare. Genom hans resor och äventyr lärde jag mig hur världen såg ut och fungerade. Jag var 6 år och hade just lärt mig läsa och det fanns inget som tog upp min tid som Tintin, Haddock, Milou, Bianca Castafiore och de andra figurerna.Jag lärde mig att alla araber har hucklen på huvudet och bor i beduintält i öknen. Att de är lite lömska, barnen ohyggligt bortskämda och att de är rika. Jag lärde mig hur en månraket ser ut, röd på tre ben, att lamor spottas, att färgade män ofta passar upp oss vita, att skurkar har ett sådant utseende att man genast förstår om man möter en skurk. (De är gärna flintis eller har helskägg) Jag trodde länge att alla kineser var klargula i huden och det enda de gjorde var att ligga i källarhålor och röka opium. Genom Tintin och hans värld blev jag bekant med mumier, pyramider, galenskap, vetenskap och alternativa svordomar.
"Hergé" beskrivs som nazistsympatisör, rasist och för att visa en kolonialistisk syn på flera av de länder han beskriver i sina böcker. ( En jättebra förebild, tror inte att mamma och pappa tänkte så långt..dock fastnade ingenting av Hergés negativa, kategoriserande människosyn som väl är ) De första böckerna läste mina föräldrar för mig på franska (vi bodde några år i Tunisien på 60-talet, franskan har jag tyvärr tappat men Tintin har jag kvar) Fortfarande, än i dag ser jag Hergés bilder framför mig i olika sammanhang. Häromdagen pratade vi om Peru, om lamor och vips dyker bilder av snöklädda berg, lustiga mössor och snedögda människor upp. Det är som att jag har minnen från att ha varit där. Tecknade minnen. Så levde jag mig in i Tintins äventyr. Kanske att min lust för deckare och kriminalhistorier fick sin grund där. Och så från farmor förstås...Godmorgon!
Kommentarer
Läser vad du skriver Chaos..Hur skall detta gå?