Känner mig stark och livsduglig. Kanske till och med lite attraktiv igen... Tänk hur man kan krympa i en taskig relation. Förvånande hur liten man kan bli och hur fel man kan ha när man tror att det här är allt man behöver.
Flera års slit, det går inte och är inte bra att kämpa hur länge som helst. Ibland måste man bryta helt för att kunna gå vidare, bli sig själv och känna riktig glädje igen. Hur ont det än gör.
En gammal relation som tagit mycket energi - där tar det sannolikt mer än lika lång tid för att fylla på energin igen. Och, hur stor är sannolikheten att man hela tiden fylls på? Nej, att reparera ett förhållande tar ju också mycket energi. Ingen vill ju misslyckas, alla vill säkert att det skall lyckas och bli bra. Självklart skall man inte ge upp för lätt. Det tror jag inte, men, GUD, vilken lättnad att inse att det var rätt att gå vidare, var och en för sig. Helst i vänskap, respekt och samförstånd. Som kanske inte kommer förrän efter en tid, man måste läka, vilket de flesta människor gör.
Kan i dag ge någon rätt. Visst borde vi avslutat redan då för 1,5 år sedan. Allt var så tillrättalagt, vi hade en vardag och det var inte så lätt. Ville så mycket, det var så praktiskt, orkade inte tanken på att ge upp, ännu mindre den att kanske börja om en annan dag. Om jag bara hade stoppat mig själv där för en liten stund. Men å andra sidan, den här sista delen behövdes också. Det är verkligen färdigt. Mycket bearbetades under åren, så det var i själva verket lättare än jag trodde. Han är min vän och det är bra. Jag bryr mig om honom.
Glad över hur det gått. Nöjd med mitt "sommararbete", känner hur jag växer och mår allt bättre. Orkar mer, har lärt mig massor. Måste fokusera på att kunna jobba hemma, med mitt skrivande. Måste avsluta jobbet på mottagningen. Vill rå mig själv igen, något annat är inte möjligt. Ny fart framåt.
Flera års slit, det går inte och är inte bra att kämpa hur länge som helst. Ibland måste man bryta helt för att kunna gå vidare, bli sig själv och känna riktig glädje igen. Hur ont det än gör.
En gammal relation som tagit mycket energi - där tar det sannolikt mer än lika lång tid för att fylla på energin igen. Och, hur stor är sannolikheten att man hela tiden fylls på? Nej, att reparera ett förhållande tar ju också mycket energi. Ingen vill ju misslyckas, alla vill säkert att det skall lyckas och bli bra. Självklart skall man inte ge upp för lätt. Det tror jag inte, men, GUD, vilken lättnad att inse att det var rätt att gå vidare, var och en för sig. Helst i vänskap, respekt och samförstånd. Som kanske inte kommer förrän efter en tid, man måste läka, vilket de flesta människor gör.
Kan i dag ge någon rätt. Visst borde vi avslutat redan då för 1,5 år sedan. Allt var så tillrättalagt, vi hade en vardag och det var inte så lätt. Ville så mycket, det var så praktiskt, orkade inte tanken på att ge upp, ännu mindre den att kanske börja om en annan dag. Om jag bara hade stoppat mig själv där för en liten stund. Men å andra sidan, den här sista delen behövdes också. Det är verkligen färdigt. Mycket bearbetades under åren, så det var i själva verket lättare än jag trodde. Han är min vän och det är bra. Jag bryr mig om honom.
Glad över hur det gått. Nöjd med mitt "sommararbete", känner hur jag växer och mår allt bättre. Orkar mer, har lärt mig massor. Måste fokusera på att kunna jobba hemma, med mitt skrivande. Måste avsluta jobbet på mottagningen. Vill rå mig själv igen, något annat är inte möjligt. Ny fart framåt.
Kommentarer