Fortsätt till huvudinnehåll

Hey, hey Macarena

Under de sista två veckorna har jag, till mina barns fasa, ofta utbrustit - "hey, hey macarena" !! Det kan komma när jag minst anar det, när jag städar, tvättar, lagar mat eller anfaller något av barnen i soffan....

Vad kommer allt från? Varför? Och, det är inte något tics, jag lovar....Ja, jag sjunger gärna fram det också, något jag inte behärskar. Barnen håller för öronen, himlar med ögonen och säger att de städstrejkar om jag fortsätter.

Får väl lägga av då... Men mina kritiska telningar lider av allt deras morsa gör just nu. En känslig tonårsson och en prepubertal, hyperkritisk dotter. Min son kan inte visa sig med mig på stan. Om vi är och handlar springer han i förväg eller går en annan väg. Står sen i en annan kassakö än jag !! Enligt min dotter får jag inte klippa mig, inte måla tånaglarna, inte dansa, inte sjunga, inte det och inte det. När det gäller kläder fnyser hon åt mig, säger högdraget - Mamma , du begriper verkligen inte det där. Det gör jag, du MÅSTE fråga mig innan du köper nåt"

Fast det vågar jag inte. Snart 12. I morse suckade hon vid sin garderob: -" Det är dags att rensa ur min garderob. Jag har ny stil nu".

Sen trippade hon i väg mot hallen och skolan. Iförd svartvita skotskrutiga smala, smala brallor, röd tröja, randig slips, prickiga torgvantar och en svart hatt på huvudet!! Himmel! Var är min lilla medgörliga tjej i rååsa???

Tiden går så fort, det gäller att njuta och leva just nu.....hey, hey Macarena!!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...
15 kommentarer
Läs mer

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....
12 kommentarer
Läs mer

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...
14 kommentarer
Läs mer