Fortsätt till huvudinnehåll

Hey, hey Macarena

Under de sista två veckorna har jag, till mina barns fasa, ofta utbrustit - "hey, hey macarena" !! Det kan komma när jag minst anar det, när jag städar, tvättar, lagar mat eller anfaller något av barnen i soffan....

Vad kommer allt från? Varför? Och, det är inte något tics, jag lovar....Ja, jag sjunger gärna fram det också, något jag inte behärskar. Barnen håller för öronen, himlar med ögonen och säger att de städstrejkar om jag fortsätter.

Får väl lägga av då... Men mina kritiska telningar lider av allt deras morsa gör just nu. En känslig tonårsson och en prepubertal, hyperkritisk dotter. Min son kan inte visa sig med mig på stan. Om vi är och handlar springer han i förväg eller går en annan väg. Står sen i en annan kassakö än jag !! Enligt min dotter får jag inte klippa mig, inte måla tånaglarna, inte dansa, inte sjunga, inte det och inte det. När det gäller kläder fnyser hon åt mig, säger högdraget - Mamma , du begriper verkligen inte det där. Det gör jag, du MÅSTE fråga mig innan du köper nåt"

Fast det vågar jag inte. Snart 12. I morse suckade hon vid sin garderob: -" Det är dags att rensa ur min garderob. Jag har ny stil nu".

Sen trippade hon i väg mot hallen och skolan. Iförd svartvita skotskrutiga smala, smala brallor, röd tröja, randig slips, prickiga torgvantar och en svart hatt på huvudet!! Himmel! Var är min lilla medgörliga tjej i rååsa???

Tiden går så fort, det gäller att njuta och leva just nu.....hey, hey Macarena!!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...