Fortsätt till huvudinnehåll

Måste till Yngsjö!

Lördag kväll. Lagad kyckling a´la Nike med ingefära, lime och honung....Alla (jag och barnen) åt som besatta. Ibland får jag till det ! Tycker själv att jag nu för tiden är en medelmåtta i köket men mina barn applåderar, åtminstone när de får kyckling med cous-cous....Fiskpinnar och falukorv brukar i ärlighetens namn inte riva ner några applåder. Inte heller sallad eller pannkakor med havregryn i ( för att det skall bli nyttigare )

Tar ett glas "pata negra" och låter Izzy´s vackra stämma fylla mitt sinne då jag mätt och nöjd tar plats vid min laptop.

Åker till Yngsjö i morgon, en resa in i nordvästskåne på inledningsvis slingriga landsvägar kantade av mörk storskog full av älg och i dagarna hormonstinna jägare med laddade bössor. Skall äta lunch hos goda vänner, av den typen man egentligen inte riktigt orkar åka 16 mil för att träffa (en väg) men ändå gör det för att det känns som att man måste av någon slags tacksamhetsskäl, vilket jag också har skäl att känna. När ryktet nådde den här osannolikt vänlige, äldre mannen att jag, hans brors "plastbarn", fått Intersport i huvudet, skickade han mig till sin vän läkaren och terapeuten som tar nästan 1000 spänn i timmen och sa att - Gå, jag betalar!!

Nu åker vi och det tar naturligtvis hela dagen. Till och med tonårssonen följer med. Men inte utan löfte om att få ha LAN kommande kväll och natt! Okej, för den sociala träningens skull...sen är det okej för mig att sussa i arbetsrummet dit inte pubertala tonårsgrabbars frustande och gnäggande når mig....

Lyssnar igenom "my playlist" (det var ett tag sen..) och inser att den musik som M. skickade till mig nu spelas upp...Inser också att jag i morgon kommer att befinna mig endast några kilometer från där han bor. Inser snabbt att jag inte skall tänka mer på det.

Hur var det nu.... Lugn, tillit och värdighet. Mina tre höstmantra!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...