Fortsätt till huvudinnehåll

水曜日 (すいようび

Onsdag, efter tisdag men före torsdag. "Lillelördag! som från början var "piglördag" eftersom pigan inte fick vara ledig på den riktiga lördagen! Onsdagen är uppkallad efter Oden, en krigsgud men också den äldste och visaste av dem alla.

Onsdag. På engelska Wednesday, Miercoles på Spanska, Latin: dies Mercurii och på japanska heter det 水曜日 (すいようび (suiyoubi). Det där slog jag upp, tro inte att jag kunde det....


Jaha, fundrar ni vad jag sysslar med? Försöker samla morgonen, känna efter och tänka ut "dagens strategi". Inser att jag bör njuta av min "time out" som närmar sig ett slut. 3 veckor till bara. Det går nog bra, det går nog bra...

Skall ta till mig att Oden var en vis gud och "känna in" hans vibbar.. Särskilt krigisk är jag inte, bara när jag boxas (på min säck, väl märk..) men eventuella behov av att använda musklerna i dag tänker jag använda till att riva ur växthusets innehåll!

Vi blev med växthus när vi flyttade hit. I ett hörn stod en sliten vinranka, i ett annat en slags buske som jag försökte dra bort. Tur att jag inte orkade, det visade sig vara ett fikonträd!
Sen planterade min dotter fullt med Halloweenpumpafrön i växthuset, min mamma kom med tomat- och gurk-plantor och så kom sommarvärmen!

Växthuset blev till en djungel. En vildvuxen, galen plats som drog till sig en massa farliga jättestora köttätande insekter (enligt min dotter, jag såg dem aldrig) Vi vattnade och vattnade och kunde så småningom skörda 8 st enorma pumpor som nu legat till sig på en stor sten och hunnit bli så där riktigt halloweenorange. Det blev också ett par små tomater och även några riktigt hyfsade slanggurkor.

Nästa år tror jag att vi satsar lite mer på vindruvorna, tänk om det går att göra eget vin på dem?

"The bullish gardener"

Kommentarer

Lycka till med allt!

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...