Fortsätt till huvudinnehåll

水曜日 (すいようび

Onsdag, efter tisdag men före torsdag. "Lillelördag! som från början var "piglördag" eftersom pigan inte fick vara ledig på den riktiga lördagen! Onsdagen är uppkallad efter Oden, en krigsgud men också den äldste och visaste av dem alla.

Onsdag. På engelska Wednesday, Miercoles på Spanska, Latin: dies Mercurii och på japanska heter det 水曜日 (すいようび (suiyoubi). Det där slog jag upp, tro inte att jag kunde det....


Jaha, fundrar ni vad jag sysslar med? Försöker samla morgonen, känna efter och tänka ut "dagens strategi". Inser att jag bör njuta av min "time out" som närmar sig ett slut. 3 veckor till bara. Det går nog bra, det går nog bra...

Skall ta till mig att Oden var en vis gud och "känna in" hans vibbar.. Särskilt krigisk är jag inte, bara när jag boxas (på min säck, väl märk..) men eventuella behov av att använda musklerna i dag tänker jag använda till att riva ur växthusets innehåll!

Vi blev med växthus när vi flyttade hit. I ett hörn stod en sliten vinranka, i ett annat en slags buske som jag försökte dra bort. Tur att jag inte orkade, det visade sig vara ett fikonträd!
Sen planterade min dotter fullt med Halloweenpumpafrön i växthuset, min mamma kom med tomat- och gurk-plantor och så kom sommarvärmen!

Växthuset blev till en djungel. En vildvuxen, galen plats som drog till sig en massa farliga jättestora köttätande insekter (enligt min dotter, jag såg dem aldrig) Vi vattnade och vattnade och kunde så småningom skörda 8 st enorma pumpor som nu legat till sig på en stor sten och hunnit bli så där riktigt halloweenorange. Det blev också ett par små tomater och även några riktigt hyfsade slanggurkor.

Nästa år tror jag att vi satsar lite mer på vindruvorna, tänk om det går att göra eget vin på dem?

"The bullish gardener"

Kommentarer

Lycka till med allt!

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...