Fortsätt till huvudinnehåll

水曜日 (すいようび

Onsdag, efter tisdag men före torsdag. "Lillelördag! som från början var "piglördag" eftersom pigan inte fick vara ledig på den riktiga lördagen! Onsdagen är uppkallad efter Oden, en krigsgud men också den äldste och visaste av dem alla.

Onsdag. På engelska Wednesday, Miercoles på Spanska, Latin: dies Mercurii och på japanska heter det 水曜日 (すいようび (suiyoubi). Det där slog jag upp, tro inte att jag kunde det....


Jaha, fundrar ni vad jag sysslar med? Försöker samla morgonen, känna efter och tänka ut "dagens strategi". Inser att jag bör njuta av min "time out" som närmar sig ett slut. 3 veckor till bara. Det går nog bra, det går nog bra...

Skall ta till mig att Oden var en vis gud och "känna in" hans vibbar.. Särskilt krigisk är jag inte, bara när jag boxas (på min säck, väl märk..) men eventuella behov av att använda musklerna i dag tänker jag använda till att riva ur växthusets innehåll!

Vi blev med växthus när vi flyttade hit. I ett hörn stod en sliten vinranka, i ett annat en slags buske som jag försökte dra bort. Tur att jag inte orkade, det visade sig vara ett fikonträd!
Sen planterade min dotter fullt med Halloweenpumpafrön i växthuset, min mamma kom med tomat- och gurk-plantor och så kom sommarvärmen!

Växthuset blev till en djungel. En vildvuxen, galen plats som drog till sig en massa farliga jättestora köttätande insekter (enligt min dotter, jag såg dem aldrig) Vi vattnade och vattnade och kunde så småningom skörda 8 st enorma pumpor som nu legat till sig på en stor sten och hunnit bli så där riktigt halloweenorange. Det blev också ett par små tomater och även några riktigt hyfsade slanggurkor.

Nästa år tror jag att vi satsar lite mer på vindruvorna, tänk om det går att göra eget vin på dem?

"The bullish gardener"

Kommentarer

Lycka till med allt!

Populära inlägg i den här bloggen

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Fortfarande usel på att dejta

DFaktum är att jag avslutade 2008 med en liten dejt... Vi stämde träff i Hishult (!!) på grund av att det låg exakt mitt i mellan mig och "dejtens" bostad. (Det finns faktiskt en konsthall i Hishult . Reimers konditori finns också - en upplevelse bara det. Nuvarande ägaren berättade att hon drivit verksamheten i 40-50 år. Allt är som det alltid varit. interiören inte minst) Det började rätt så bra. Smålänningen verkade lika trevlig när han pratade som när han skrev. (Konsthallen visade något av någon som uppenbarligen fastnat i förskoleperioden. Urbota trist och intetsägande. Mina barn är bättre konstnärer än den här Joachim Karlsson..) Sen gick vi till kondiset och drack kaffe. Bakverken var det inget fel på heller. Killen jag hade med mig scorade alltjämt pluspoäng. Det var lättsamt och trevligt. (En vuxen man, far till 3 döttrar med mycket att berätta från ett spännande liv på olika platser jorden över och det kändes att han var lite mer än bara yta...) Det blev mörkt och ...