Fortsätt till huvudinnehåll

En frozen margarita

Snart kastar jag mig rakt upp från stolen. Det är kallt och jag fryser.. För snål att sätta på värmen än. Väntar på kaminmannen som skall renovera kaminen, men som aldrig kommer. Beställde en ny "sten" för 2 månader sen. -Vad är problemet?? Måste ringa - igen!

Det regnar, det blåser och nu är det höst. ingen kommer undan, inte ens tonårssonen som släntrade iväg till skolan i morse med bara en tunn tröja. - "Äh, det är lugnt" blir hans svar när jag påpekar att det kan vara smart att åtminstone trycka ner en regnjacka i ryggan..Allt är lugnt och coolt ... hans tidigare så stora ordförråd tycks ha krympt samman i takt med att hormonerna rinner till..??

Har druckit kaffe och läst tidningen samt DN:s nyheter på internet. Jaha, då har vi alltså fått en ny statsminister. Varför får vi aldrig någon riktig landsfader, en trygg stabil figur som vi kan luta våra trötta, slitna, oroliga huvuden mot?? Varför får jag känslan av en alldeles för snäll, oerfaren men talför och hyperdiplomatisk skolgrabb när jag ser bilder på Fredrik Reinfeldt? Fortfarande elevrådets ordförande. Han skall nu styra hela Sverige. Är orolig över att han skall gå bet, men snälla nån - inte bryr jag mig om han gör bort sig!! Vad skall skillnaden nu bli? Sannolikt inte så stor trots allt trumpetande i maktens korridorer..

Nej, nu hoppar jag snart energiskt och i triumf över att ha greppat denna gråa dag, in i duschen. Tänker klä mig för stadsliv, flanera runt i vår lilla småstad närmast söderut, titta på folk och ta en caffe latte helt för mig själv. Handla till helgen ( få se....chevre, honung, bladspenat, älgfärs, kantareller, körsbärstomater.... bandpasta....rödvin... rucolla, avocado och mörk mörk choklad - det bör väl kunna bli nå´t...) och skall byta den där "touchlampan" för andra gången!! Sen hem, sussa en stund, så, "after work" på "Sand".... (måste vara social, måste vara social, måste vara social) med min resliga, superkvinnliga väninna Anneli från Österlen som har den breaste skånska jag vet. En naturkraft, en kvinnlig bulldozer. Ibland är hon ruskigt befriande att umgås med, i små portioner, då och då. Jag tänker sippa på en frozen Margarita och njuta av att den första riktigt jävliga höstdagen i alla fall bjuder på sådana möjligheter.

Forcerad, jag? Nä, - bara ett tappert försök att greppa lite lättsamhet denna annars så tunga dag. ... Det funkar nog. Lite Margarita och någon liten godbit med mycket choklad i till fikat, så ordnar det sig nog.

Få upp ångan nu människa! Slit dig loss från laptopen, det kalla huset, allt allvar, all längtan och alla tankar...... res dig nu, sköt dig själv och njut av en ledig fredag!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot