Fortsätt till huvudinnehåll

Någonting om ingenting

Jaha, redan tisdag. Det är tisdag hela tiden, känns som att tisdagarna återkommer väldigt ofta. Associerar till skolbespisningens fiskpinnar med remouladsås, till det potatis med skinn. Ja skinn, de var skalade men hade ändå ett segt ytterhölje. Tisdagarna är fortfarande början på veckan...långt till nästa helg. En ingentingdag!

Och NU, vänder vi på inställningen. Tänka positivt var det. Ja, men det är ju Grammisgalan på TV! Snön har smält, vintern är över! Barnen är sams! Räkningarna är betalda! Jag har köpt nya strumpor, 10 st i samma färg och storlek, kylen är nyskurad och gamla jul- och nyårsrester bortpetade från kylskåpsväggen.

Nu laddar vi för onsdagen.. Förhoppningsvis infinner sig något mer angeläget att skriva om!? Det här känns mest som att jag var tvungen att pipa till eftersom det var några dagar sedan. 0,5 seniorbloggpoäng, max.

Kommentarer

Coola Morsan sa…
Apropå ingenting och nånting. Jag såg i mailboxen från bloggen att du kommenterat nånting nånstansifrån (på min blogg) och jag förstod ingenting. Och hittade inte kommentaren efter nån av mina inlägg.
Men det är ju en sån där tisdag idag..
Nike sa…
Ja du, vad var nu det för någonting?? Antagligen någonting om ingenting!! I morgon är det onsdag, då kommer jag nog på det!!
Coola Morsan sa…
Hjärnspöken var det inte. Det var nåt du kommenterade och där den ovanför Trams&Gnäll-skribenten hade ett spöke som signaturbild.
Så var det. Nu är det onsdag här.

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...