Här kommer en smal tårtbit från mitt liv. En liten historia..
Jag kom att tänka på det här när jag svarade på frågan om jag någon gång hade demonstrerat ( i mitt föregående inlägg) Jag skrev att jag inte var så politiskt engagerad vid den tiden. Det var en sanning med modifikation...
Jag var 13 när vi flyttade från Stockholm till Skåne. Där kom jag; en småkaxig, rätt orädd Stockholmstjej med V-jeans, Jane Hellen nr 61 på läpparna och ärggrön kajal runt ögonen(himmel!!) Jag gick under de följande åren en kameleontutbildning parallellt med grundskolan. Inte undra på att jag stundtals var okoncentrerad och till bry för vissa lärare....Det gällde att passa in bland skånska r, i en främmande miljö och i en ny klass med en blandning av ungar från åsens gårdar till adliga, vanliga och ovanliga jämnåriga.
Det är inte så självklart det här med kompisar när man är 13. Där stod jag och visste inte längre vilka som var för mig. Allt var nytt och jag sökte mig åt lite olika håll. Bland annat hittade jag Maria. Hon frågade inte om jag rökte men om jag ville gå med i FPU !!
FPU ? Vad var det? Följande vecka gick jag på mitt första möte. Nu var vi 3 medlemmar i vår lokala grupp. Det var jag; nyrekryteringen, min kompis och en lite äldre kvinna i 20-årsåldern! Hon hade körkort och var den som bestämde. Vi delade ut flygblad med budskapet att Sveriges fångar skulle släppas fria! (Himmel igen). Jag har tidningen, får jag min scanner att fungera kommer det en bild..
En helg åkte vi till ett regionmöte i Kristianstadstrakten. Våra föräldrar lät oss faktiskt åka med. De trodde nog att vi var i trygga händer då vi åkte med konstapel S:s dotter, så vi drog iväg i hennes gamla ljusblå Saab. Temat för mötet var ungdomars allt mer tilltagande alkoholkonsumtion, vad kunde göras åt detta problem? Ledare för FPU på den tiden var Per Garthon. På kvällen var det fest och fritt att ta för sig av vad man ville i baren. FPU betalade och fylleslag är en mild beskrivning av den kvällen. Jag och Maria var yngst, vi var 14. Tror inte att jag vågade mig på något att dricka och att jag gick och la mig i sansad tid. Var nog mest chockad.
Mitt i natten öppnas så dörren till vårt rum och någon kommer in, vinglar genom rummet och ramlar ner i min säng!! Jag flydde förskräckt till min kompis som jag fick ligga skavfötters med. Följande morgon ser jag vem det är som ligger och snarkar i min säng. Det är Per Garthon!
Efter 35 år kan det väl anses preskriberat, eller?? Men så var det. Veckan därpå gick jag ur FPU och har aldrig engagerat mig politiskt igen....annat än hemma vid köksbordet och vid valurnorna var fjärde år då.
Jag kom att tänka på det här när jag svarade på frågan om jag någon gång hade demonstrerat ( i mitt föregående inlägg) Jag skrev att jag inte var så politiskt engagerad vid den tiden. Det var en sanning med modifikation...
Jag var 13 när vi flyttade från Stockholm till Skåne. Där kom jag; en småkaxig, rätt orädd Stockholmstjej med V-jeans, Jane Hellen nr 61 på läpparna och ärggrön kajal runt ögonen(himmel!!) Jag gick under de följande åren en kameleontutbildning parallellt med grundskolan. Inte undra på att jag stundtals var okoncentrerad och till bry för vissa lärare....Det gällde att passa in bland skånska r, i en främmande miljö och i en ny klass med en blandning av ungar från åsens gårdar till adliga, vanliga och ovanliga jämnåriga.
Det är inte så självklart det här med kompisar när man är 13. Där stod jag och visste inte längre vilka som var för mig. Allt var nytt och jag sökte mig åt lite olika håll. Bland annat hittade jag Maria. Hon frågade inte om jag rökte men om jag ville gå med i FPU !!
FPU ? Vad var det? Följande vecka gick jag på mitt första möte. Nu var vi 3 medlemmar i vår lokala grupp. Det var jag; nyrekryteringen, min kompis och en lite äldre kvinna i 20-årsåldern! Hon hade körkort och var den som bestämde. Vi delade ut flygblad med budskapet att Sveriges fångar skulle släppas fria! (Himmel igen). Jag har tidningen, får jag min scanner att fungera kommer det en bild..
En helg åkte vi till ett regionmöte i Kristianstadstrakten. Våra föräldrar lät oss faktiskt åka med. De trodde nog att vi var i trygga händer då vi åkte med konstapel S:s dotter, så vi drog iväg i hennes gamla ljusblå Saab. Temat för mötet var ungdomars allt mer tilltagande alkoholkonsumtion, vad kunde göras åt detta problem? Ledare för FPU på den tiden var Per Garthon. På kvällen var det fest och fritt att ta för sig av vad man ville i baren. FPU betalade och fylleslag är en mild beskrivning av den kvällen. Jag och Maria var yngst, vi var 14. Tror inte att jag vågade mig på något att dricka och att jag gick och la mig i sansad tid. Var nog mest chockad.
Mitt i natten öppnas så dörren till vårt rum och någon kommer in, vinglar genom rummet och ramlar ner i min säng!! Jag flydde förskräckt till min kompis som jag fick ligga skavfötters med. Följande morgon ser jag vem det är som ligger och snarkar i min säng. Det är Per Garthon!
Efter 35 år kan det väl anses preskriberat, eller?? Men så var det. Veckan därpå gick jag ur FPU och har aldrig engagerat mig politiskt igen....annat än hemma vid köksbordet och vid valurnorna var fjärde år då.
Kommentarer