Fortsätt till huvudinnehåll

Djurkunskap

Vi besitter djurkunskap i den här familjen. Intresset är stort men kunskaperna värda att ifrågasätta. Vi gillar djur och natur, vill gärna tro att vi är fena på det här med smådjur, husdjur, vilda djur, fåglar och fiskar. Några exempel:
Häromveckan skrek min dotter till, hoppade jämfota och pekade ut genom köksfönstret: "Titta, titta - en ren!!"
Sonen hann fram först, svarade så: "Det där är ingen ren, det är en älg"
Sanningen var att det var ett rådjur.

I dag var jag i skogen. Bokskogen. Eftersom jag inte gillar att gå varken i lämmeltåg eller där det menas att man skall gå, vek vi (Jag och Alfons=ung jakthund) in i skogen ....vi följde något som såg ut som rådjursspår. Det ledde till en timmes pulsande i decimeterhög snö, men vad gjorde väl det. Allt var underbart med sol och snö. En bit in i skogen kom mycket riktigt två rådjur galopperande, så långt allt rätt. Det gäller att ha kontroll på naturen!

Plötsligt prasslade det till och en stor best sprang över den oplogade vägen mitt i "nowhere". En varg!! Nu reste sig nackhåren också på MIG. Alfons var helt orörlig, raggen stod rakt upp. Besinningen infann sig. Varg på Bjäre? Det har nog hänt, men....Nej, det var nog snarare en räv. En mycket skabbig, gråaktigt räv. Ingen stor fin röd svans inte, inget rött alls i själva verket men räv....Ja, definitivt räv. ..?

Lämnade skogen och genade över mer säkra öppna fält på vägen hem. Golfbanan slår till och med Finnmarksvidda i dag!

Ännu ett djurminne:
När min dotter var liten kom hon inspringande i köket, ivrigt flöjtande: "Mamma, mamma Noak har ett dumhuve i munnen"
Noak var grannens katt och jag rusade naturligtvis ut för att titta på det han hade i munnen. Det var en domherre! Samma dag kallade min son talgoxen för guljoxe. Så nu finns inga andra namn på dessa våra små vinterstannande fåglar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...