Fortsätt till huvudinnehåll

Djurkunskap

Vi besitter djurkunskap i den här familjen. Intresset är stort men kunskaperna värda att ifrågasätta. Vi gillar djur och natur, vill gärna tro att vi är fena på det här med smådjur, husdjur, vilda djur, fåglar och fiskar. Några exempel:
Häromveckan skrek min dotter till, hoppade jämfota och pekade ut genom köksfönstret: "Titta, titta - en ren!!"
Sonen hann fram först, svarade så: "Det där är ingen ren, det är en älg"
Sanningen var att det var ett rådjur.

I dag var jag i skogen. Bokskogen. Eftersom jag inte gillar att gå varken i lämmeltåg eller där det menas att man skall gå, vek vi (Jag och Alfons=ung jakthund) in i skogen ....vi följde något som såg ut som rådjursspår. Det ledde till en timmes pulsande i decimeterhög snö, men vad gjorde väl det. Allt var underbart med sol och snö. En bit in i skogen kom mycket riktigt två rådjur galopperande, så långt allt rätt. Det gäller att ha kontroll på naturen!

Plötsligt prasslade det till och en stor best sprang över den oplogade vägen mitt i "nowhere". En varg!! Nu reste sig nackhåren också på MIG. Alfons var helt orörlig, raggen stod rakt upp. Besinningen infann sig. Varg på Bjäre? Det har nog hänt, men....Nej, det var nog snarare en räv. En mycket skabbig, gråaktigt räv. Ingen stor fin röd svans inte, inget rött alls i själva verket men räv....Ja, definitivt räv. ..?

Lämnade skogen och genade över mer säkra öppna fält på vägen hem. Golfbanan slår till och med Finnmarksvidda i dag!

Ännu ett djurminne:
När min dotter var liten kom hon inspringande i köket, ivrigt flöjtande: "Mamma, mamma Noak har ett dumhuve i munnen"
Noak var grannens katt och jag rusade naturligtvis ut för att titta på det han hade i munnen. Det var en domherre! Samma dag kallade min son talgoxen för guljoxe. Så nu finns inga andra namn på dessa våra små vinterstannande fåglar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...