
Häromveckan skrek min dotter till, hoppade jämfota och pekade ut genom köksfönstret: "Titta, titta - en ren!!"
Sonen hann fram först, svarade så: "Det där är ingen ren, det är en älg"
Sanningen var att det var ett rådjur.
I dag var jag i skogen. Bokskogen. Eftersom jag inte gillar att gå varken i lämmeltåg eller där det menas att man skall gå, vek vi (Jag och Alfons=ung jakthund) in i skogen ....vi följde något som såg ut som rådjursspår. Det ledde till en timmes pulsande i decimeterhög snö, men vad gjorde väl det. Allt var underbart med sol och snö. En bit in i skogen kom mycket riktigt två rådjur galopperande, så långt allt rätt. Det gäller att ha kontroll på naturen!
Plötsligt prasslade det till och en stor best sprang över den oplogade vägen mitt i "nowhere". En varg!! Nu reste sig nackhåren också på MIG. Alfons var helt orörlig, raggen stod rakt upp. Besinningen infann sig. Varg på Bjäre? Det har nog hänt, men....Nej, det var nog snarare en räv. En mycket skabbig, gråaktigt räv. Ingen stor fin röd svans inte, inget rött alls i själva verket men räv....Ja, definitivt räv. ..?
Lämnade skogen och genade över mer säkra öppna fält på vägen hem. Golfbanan slår till och med Finnmarksvidda i dag!
Ännu ett djurminne:
När min dotter var liten kom hon inspringande i köket, ivrigt flöjtande: "Mamma, mamma Noak har ett dumhuve i munnen"
Noak var grannens katt och jag rusade naturligtvis ut för att titta på det han hade i munnen. Det var en domherre! Samma dag kallade min son talgoxen för guljoxe. Så nu finns inga andra namn på dessa våra små vinterstannande fåglar.
Kommentarer