Finns det en bloggelit? Vilka tillhör i så fall den och vem sköter utmärkelserna? Av en hel del bloggar att döma sker det genom en slag tyst överenskommelse, en självutnämning där medlemmarna kräks tillsammans över några i deras tycke usla bloggar. Man tilldelar sig själv en slags position där han eller hon har rätt att tycka till om andras bloggar, håna andras bloggar för att på så sätt placera sig själv lite högre upp på rankingen.
I blogglandet finns det en hel del att läsa om hur man inte bör göra i en blogg, vad som är tråkigt, borde förbjudas, som ""bloggeliten uschar, kräks av eller ser ner på i någon slags tro att just deras grepp är det bästa, det rätta.
Varför kritiserar man andra människors bloggar? Finner man en blogg trist eller dum är det väl bara att låta bli att läsa den! Jag kan lova att jag aldrig läser bloggar om akvariefiskar eller frimärken eftersom de antagligen skulle tråka ut mig redan i inledningen. Men det måste vara superbra att kunna hitta en blogg om sitt specialintresse, vare sig det är inredning, mode, katter, litteratur, hälsa, sex, journalistik, film, knyppling, katter eller politik.
Är det ena finare än det andra? Vem har rätt? Det är bara att välja! Just detta är charmen och storheten med bloggandet. Alla människor, små som stora, anorektiker eller smällfeta, kattälskare eller kvasiintellektuella, modelejon och Tibetflummiga, alla får vi plats i bloggvärlden. Alla kan och får lov att göra sin röst hörd. Det har ingenting med ras, ålder, religion, intresse, nationalitet, hårfärg eller intelligens att göra! Go for it, bloggvärlden är för alla och varför skulle den inte vara det? Den bör väl också avspegla det samhälle vi lever i, eller är den bara till för vissa, d.v.s. ”bloggeliten”??
Tråkiga bloggar(enligt mig eftersom jag tänker ta tillfället i akt att uttala mig högst generellt) är bloggar som antyder att just de skulle vara de vassaste, smartaste, mest genomtänkta och ballaste. Där skribenten svävar ut i en mångfald ord om någonting som egentligen skulle kunna sammanfattas på två rader. Där budskapet kommer i skymundan för skrivarens behov av att få briljera med sin text. Då vill det till att tonen tilltalar, att distansen till egot är närvarande och att det märks att det är en människa av kött och blod bakom texterna. Det är bara att sluta läsa och zappa vidare om man finner en blogg nördig, aptrist eller ful. Det finns så mycket annat, så mycket bra, intressanta och personliga bloggar. Bloggar som berör, lär ut saker, ger information, inblick i en annan människas liv eller väcker nya tankar. Vissa får mig helt enkelt att må bra eller att skratta högt. Andra provocerar och får mig att gå i taket, men det kan också vara kul.
Så, tack alla superbloggare, mina favoriter!! Allt och alla budskap måtte få vara tillåtna och alla människor från min snart 14-årige son till min 75-åriga mamma måste få känna sig fria att ge sig in i bloggandets värld utan att riskera kritik från någon ogin, självutnämnd bloggtyckare. Här kan vi verkligen se kontrasterna; från en blogg om musik, datorer, datorspel och balla bilder till en om trädgårdsskötsel, broderi och hundar!! Stör man sig på det handlar det nog snarare om att man inte är riktigt nöjd med sig själv eller att man kan höja sig själv lite högre genom att klaga på andra.
Jag har av någon anledning,under de senaste dagarna, ramlat över en handfull bloggar som har den här auran av "guud-vad-jag-är-bra-och-ballast-i-stan" över sig. Ehhh.......Fast, ärligt..det har faktiskt varit riktigt roligt att läsa en del av dem. De behövs kanske och har också sin självklara plats i blogglandet.
I blogglandet finns det en hel del att läsa om hur man inte bör göra i en blogg, vad som är tråkigt, borde förbjudas, som ""bloggeliten uschar, kräks av eller ser ner på i någon slags tro att just deras grepp är det bästa, det rätta.
Varför kritiserar man andra människors bloggar? Finner man en blogg trist eller dum är det väl bara att låta bli att läsa den! Jag kan lova att jag aldrig läser bloggar om akvariefiskar eller frimärken eftersom de antagligen skulle tråka ut mig redan i inledningen. Men det måste vara superbra att kunna hitta en blogg om sitt specialintresse, vare sig det är inredning, mode, katter, litteratur, hälsa, sex, journalistik, film, knyppling, katter eller politik.
Är det ena finare än det andra? Vem har rätt? Det är bara att välja! Just detta är charmen och storheten med bloggandet. Alla människor, små som stora, anorektiker eller smällfeta, kattälskare eller kvasiintellektuella, modelejon och Tibetflummiga, alla får vi plats i bloggvärlden. Alla kan och får lov att göra sin röst hörd. Det har ingenting med ras, ålder, religion, intresse, nationalitet, hårfärg eller intelligens att göra! Go for it, bloggvärlden är för alla och varför skulle den inte vara det? Den bör väl också avspegla det samhälle vi lever i, eller är den bara till för vissa, d.v.s. ”bloggeliten”??
Tråkiga bloggar(enligt mig eftersom jag tänker ta tillfället i akt att uttala mig högst generellt) är bloggar som antyder att just de skulle vara de vassaste, smartaste, mest genomtänkta och ballaste. Där skribenten svävar ut i en mångfald ord om någonting som egentligen skulle kunna sammanfattas på två rader. Där budskapet kommer i skymundan för skrivarens behov av att få briljera med sin text. Då vill det till att tonen tilltalar, att distansen till egot är närvarande och att det märks att det är en människa av kött och blod bakom texterna. Det är bara att sluta läsa och zappa vidare om man finner en blogg nördig, aptrist eller ful. Det finns så mycket annat, så mycket bra, intressanta och personliga bloggar. Bloggar som berör, lär ut saker, ger information, inblick i en annan människas liv eller väcker nya tankar. Vissa får mig helt enkelt att må bra eller att skratta högt. Andra provocerar och får mig att gå i taket, men det kan också vara kul.
Så, tack alla superbloggare, mina favoriter!! Allt och alla budskap måtte få vara tillåtna och alla människor från min snart 14-årige son till min 75-åriga mamma måste få känna sig fria att ge sig in i bloggandets värld utan att riskera kritik från någon ogin, självutnämnd bloggtyckare. Här kan vi verkligen se kontrasterna; från en blogg om musik, datorer, datorspel och balla bilder till en om trädgårdsskötsel, broderi och hundar!! Stör man sig på det handlar det nog snarare om att man inte är riktigt nöjd med sig själv eller att man kan höja sig själv lite högre genom att klaga på andra.
Jag har av någon anledning,under de senaste dagarna, ramlat över en handfull bloggar som har den här auran av "guud-vad-jag-är-bra-och-ballast-i-stan" över sig. Ehhh.......Fast, ärligt..det har faktiskt varit riktigt roligt att läsa en del av dem. De behövs kanske och har också sin självklara plats i blogglandet.
Kommentarer