Såååå tacksam över G! Hon fångar in mina spretiga och löst hängande tanketrådar i sin håv. Där får de ligga och spralla ett tag. G tittar milt på mig och säger "Nu är det så här"... hon plockar upp dem, en efter en. Benar ut, sätter ihop och sammanfattar. Jag gungar med i trygg vetskap att jag har kommit helt rätt. Egentligen bekräftar hon bara och sammanfattar det jag redan själv tror är svaren. Det är lugnande, jag blir säkrare. Tack, tack, tack G!Nu är jag på intet sätt under isen. Tvärtom, även om en del rader i denna blogg säkert kan få somliga att tro det. Nej, nej..Det har vänt. Här spirar en ny styrka, massor av glädje, tacksamhet och livslust. .Starkare men samtidigt känsligare på så sätt att jag har närmare till både skratt och gråt.Förr grät jag aldrig när jag såg en sorglig film, det gör jag nu. Hela tiden. Kan gråta över ett minne, över skön musik, orättvisor eller när barn eller djur far illa, Äntligen finns tid att stanna upp, känna efter och reflektera, en tid jag inte alltid haft eller tagit mig.
Kommentarer
Kram!
Det där med att gråta oftare känner jag också igen, jag tror att det är för att man vågar känna öht, känna både glädje och sorg.
Jag tror att det är det som är livslust liksom. Lust till livet med allt vad det innebär.