Fortsätt till huvudinnehåll

Det är mitt år!

Det är mitt år.

Jag gillar brunost på grovt rågbröd toppad med jordgubbar, persika eller mandarin. Jag gillar champagne och löjrom, caffe latte, mörk choklad, nötter, cous cous, bandspagetti, scampi, morgonbad i havet, en tur på Otur, promenaden över åsen eller joggingturen längs havet, eld i kaminen, massor av härlig musik, en god film, tångbad, snyggare kläder än de jag har råd med, mitt hem, att skriva, att skriva och att skriva, att gå fågelvägar i naturen, rosor, sand, snäckor, min dator, mer caffe latte, underlakan med stadkanterna kvar, vitt, solljus, att köra bil, att läsa, att vara lat, att ha nystädat hemma....men mest av allt gillar jag mina barn!

Så, mer av allt detta vill jag ha i år!

På många sätt mitt år. Både på sätt som jag kan förlika mig med men också på sätt som jag jobbar för att förlika mig med. Det är hur som helst helt otroligt!!!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...