Fortsätt till huvudinnehåll

Tacka vet jag ljust


Vilken dag! I går kväll hörde jag hur bokskogen slog ut! Det är sant...det kan inte ha varit något annat. Bokträd är magiska, de har en alldeles egen speciell trädsjäl ... dessutom smakar de nyutslagna bladen mycket gott.

Solen, bokträden och den mest gigantiska magnolian på denna jord gör mig varm. Äntligen kan jag tanka energi igen. Varför blir vintrarna och den kalla årstiden allt svårare att uthärda? Aldrig innan hade jag reflekterat över det här med mörkertid kontra sommartid förrän jag på 80-talet bosatte mig några år i nordnorge. Där försvann solen i mitten på november helt. Sen kom den tillbaka i mitten på januari. Efter Tromsö var allt längre söderut så mycket bättre, ljusare och varmare. Det gick ytterligare några år, men nu var jag redan medveten om ljusets och kylans påverkan på oss människor, i alla fall på mig.

Så har det fortsatt och i dag kan jag konstatera att jag inte är någon vintermänniska. Jag har försökt. Jag har köpt bra och dyra vinterkläder, jag har åkt till fjällen och åkt långfärdsskridskor. Men nej...jag tappar all energi i alla fall. Vill inte gnälla och vara eländig för det är jag inte, men jag behöver mer och mer för varje år av värme, sol och ljus.

Varför är det så? Förr räckte sommarens ljus lite längre än den gör i dag känns det som.. Varför det?

Kommentarer

Anonym sa…
Kan bara instämma! Jag hatar att frysa och jag hatar blåsväder. Finns inget försonande och inga kläder som hjälper. Jag vill bara vara inne när det är så. Om det inte vore så marigt ur andra aspekter då vore en klimatförändring att välkomna. Jag skulle kunna tänka mig Bronsålderns medelhavsklimat här i Skandinavien, men blir det Järnålderns fimbulvinter emigrerar jag.
Nike sa…
Ljusterapilampa, massor att läsa, blogga, vin och ofta bastu. Men skall vi få vinter i tre år på raken eller mer så hjälper nog inte det heller. Fast jag tror mer på tyfoner, orkaner, hagel stora som golfbollar och isiga snöstormar. Ovanpå det somrar med +45 grader där nya, underliga insekter och människoätande djur eller fåglar kommer att ta över.

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus