Fortsätt till huvudinnehåll

Rokader och Klädminnen

Städat arbetsrummet. Hivat ut gästsängen som skall bäras upp en trappa och bli "soffa" i det som skall bli TV-rum! Hit skall tonårsprogrammen förvisas. Inget mer MTV, Simpsons eller "Jack ass" på nedervåningen. Till mitt arbetsrum blir jag då tvungen att flytta ner alla sygrejor....Eftersom jag drar in lite pengar på att mellan varven vara gardindekoratör, har jag inget val. In med trådrullar, band, tyger, maskiner och dammsamlare. Bordet tar plats men min skrivhörna förblir intakt. Blir nog bra. MITT rum! Men var skall jag sova när sonen har hemma LAN?

I dag fortsätter jag med rokaden. Mina kläder åker in i sovrummet, linneskåpet delas upp i flera olika delar mellan kökslådan, klädkammaren och badrummet. Klädkammaren töms på tyger och gardinstänger, fylls därefter med mina kläder och alla skor (blir skitbra!) Samtidigt kan jag rensa en del och hotta det åt skogen för alltid. Som urväxta barnkläder och hopplöst omoderna kläder till undertecknad.

Gjorde en rajd för ett par år sedan. Modeduktig väninna sa att "om du har sådant i garderoben som du inte använt på två år så gör dig av med det". I en längtan efter förnyelse och ordning körde jag så iväg två IKEA-kassar med kappor, jackor, brallor och annat till vår Secondhand. Ångrade mig när hösten kom, när brunt åter var mode och jag längtade efter min långa, snygga ullkappa. Då var det försent. Jag fick 500 spänn men vad får man för det?

I går hittade jag några gamla godingar. Men de får hänga kvar..för vem vet. Ta dräkten från VERA a´la 1989. Fortfarande med axelvadd, dubbelknäppt och svart. Kjolen slutar ungefär där den börjar. Den lilla cocktailklänningen i vitt, himmel! Mår alltid illa när jag ser den (berättar separat), för att inte tala om de lila pumpsen i skinn och mocka. De har jag knatat fötterna blodiga i då jag lagom på örat gick runt halva London efter att ha dansat natten lång på en båt där det hölls en födelsedagsfest för en bekant. Båten åkte fram och tillbaka längs Themsen och jag hade de lila på fötterna och en nyinköpt orange thaisidendress som jag shoppat på Harrods. Den var i fyra delar. Byxor, kjol, rock och ärmlös blus. Det var 1985. Det VAR faktiskt helsnyggt.... då. Den hängde länge i garderoben, minns inte var den tog slut. Skulle haft den i dag! Jag ångrar alltid när jag slängt något men tur att jag fått mina ryck annars hade jag behövt ett extra hus.

Slutbluddrat och mer kaffe innan jag fortsätter med mina rokader...

Kommentarer

Anonym sa…
Håller med dig, man ska se upp med vad man slänger. Min ena dotter har haft stor glädje av mina sparade kläder från början av 80-talet. Min bröllopskjol från 1983 använder jag fortfarande då och då! Men man kan ju som sagt inte lagra allt.
Anonym sa…
lart mycket

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...