Fortsätt till huvudinnehåll

Rokader och Klädminnen

Städat arbetsrummet. Hivat ut gästsängen som skall bäras upp en trappa och bli "soffa" i det som skall bli TV-rum! Hit skall tonårsprogrammen förvisas. Inget mer MTV, Simpsons eller "Jack ass" på nedervåningen. Till mitt arbetsrum blir jag då tvungen att flytta ner alla sygrejor....Eftersom jag drar in lite pengar på att mellan varven vara gardindekoratör, har jag inget val. In med trådrullar, band, tyger, maskiner och dammsamlare. Bordet tar plats men min skrivhörna förblir intakt. Blir nog bra. MITT rum! Men var skall jag sova när sonen har hemma LAN?

I dag fortsätter jag med rokaden. Mina kläder åker in i sovrummet, linneskåpet delas upp i flera olika delar mellan kökslådan, klädkammaren och badrummet. Klädkammaren töms på tyger och gardinstänger, fylls därefter med mina kläder och alla skor (blir skitbra!) Samtidigt kan jag rensa en del och hotta det åt skogen för alltid. Som urväxta barnkläder och hopplöst omoderna kläder till undertecknad.

Gjorde en rajd för ett par år sedan. Modeduktig väninna sa att "om du har sådant i garderoben som du inte använt på två år så gör dig av med det". I en längtan efter förnyelse och ordning körde jag så iväg två IKEA-kassar med kappor, jackor, brallor och annat till vår Secondhand. Ångrade mig när hösten kom, när brunt åter var mode och jag längtade efter min långa, snygga ullkappa. Då var det försent. Jag fick 500 spänn men vad får man för det?

I går hittade jag några gamla godingar. Men de får hänga kvar..för vem vet. Ta dräkten från VERA a´la 1989. Fortfarande med axelvadd, dubbelknäppt och svart. Kjolen slutar ungefär där den börjar. Den lilla cocktailklänningen i vitt, himmel! Mår alltid illa när jag ser den (berättar separat), för att inte tala om de lila pumpsen i skinn och mocka. De har jag knatat fötterna blodiga i då jag lagom på örat gick runt halva London efter att ha dansat natten lång på en båt där det hölls en födelsedagsfest för en bekant. Båten åkte fram och tillbaka längs Themsen och jag hade de lila på fötterna och en nyinköpt orange thaisidendress som jag shoppat på Harrods. Den var i fyra delar. Byxor, kjol, rock och ärmlös blus. Det var 1985. Det VAR faktiskt helsnyggt.... då. Den hängde länge i garderoben, minns inte var den tog slut. Skulle haft den i dag! Jag ångrar alltid när jag slängt något men tur att jag fått mina ryck annars hade jag behövt ett extra hus.

Slutbluddrat och mer kaffe innan jag fortsätter med mina rokader...

Kommentarer

Anonym sa…
Håller med dig, man ska se upp med vad man slänger. Min ena dotter har haft stor glädje av mina sparade kläder från början av 80-talet. Min bröllopskjol från 1983 använder jag fortfarande då och då! Men man kan ju som sagt inte lagra allt.
Anonym sa…
lart mycket

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot