Fortsätt till huvudinnehåll

Om att sköta om

Så plötsligt går det flera dagar och jag glömmer nästan att jag har en blogg. På något underligt sätt blir den verkligen som något jag måste vårda och sköta om. Nu fick jag dåligt samvete för att bloggen varken har fått mat eller vatten på så lång tid. Inte heller någon kärlek eller omsorg, inga frustrerade tankar eller flummiga frågeställningar att ta ställning till. Bara tystnad och avstånd från min sida.

Vad då vårda? Å den ena sidan småfånigt men å den andra blir liknelsen med en krukväxt rätt bra. Inte ett husdjur, då är en grön planta bättre. För om jag försummar den och inte bryr mig så själdör den. I alla fall går den i träda.

Torsdag. Var tog våren vägen? Enligt Britta är det nu man skall dra på sig gummistövlarna och gå ut för att strö näring på gräsmattan.

Varför det? Jag gillar mossa. Det är mjukt att gå på och så växer det mindre gräs, då blir det mindre att klippa. Sen tycker jag att mossa är rätt vackert, det är ju grönt det med. Där har ni min trädgårdsfilosofi. Jag har klippt rosorna och lavendeln, strött ut lite ny jord i rabatterna och lagt ner ytterligare cirja 4 kvm rabatt som den förra ägaren med mycket känsla anlade (satte t.o.m. upp skyltar vid varenda planta, de har jag räffsat bort) runt allt som fnns här. De stora orange liljorna som ser köttätande ut river jag till min mammas fasa upp och förpassar till ett hörn av trädgården. Jag vill inte ha orange eller gula blommor runt huset, möjligen i hörnen. För färgkänslig är jag. Hatar trädgårdar där rött, lila, rosa, orange och vitt i olika nyanser blandar sig i perfekt ansade och kantklippta rabatter. Nä, hellre lite vildvuxen (d.v.s. eftersatt) känsla, jag drömmer om en blommande bohemträdgård i olika rosa, vitt, syrenlila....lila och kanske blått. Gärna mkt krukor, en rejäl avkrattning på våren, ättika på trädgårdsgången och sköna utemöbler. Helst en hängmatta också. Allt sker i april-juni. Efter det vill jag inte ha något trädgårdsarbete alls. Bara gräsklippning.

Och en ny stor GRILL! Ja, jag vill ha en grill till lammracksen och laxen, även om jag inte egentligen är en grillare och kan bli skogstokig av grannars idoga grillande i tid och otid. Jag bodde i radhus tidigare, en granne grillade alltid tidig eftermiddag, hela sommaren. Min lakan luktade flintastek och det var inte kul. Jag lovar att inte grilla ihjäl några grannar. Dem får man vårda.

I morgon lär solen åter lysa över oss här nere i sydern. Godmorgon.

Kommentarer

Anonym sa…
Det är många som ser fram emot grillfest hos dig den 19 maj, eller har jag missuppfattat????
Britta
Nike sa…
JA, det är ett UTBRETT missförstånd. Det blir någon slags galej, men senare....

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot