Fortsätt till huvudinnehåll

Om att sköta om

Så plötsligt går det flera dagar och jag glömmer nästan att jag har en blogg. På något underligt sätt blir den verkligen som något jag måste vårda och sköta om. Nu fick jag dåligt samvete för att bloggen varken har fått mat eller vatten på så lång tid. Inte heller någon kärlek eller omsorg, inga frustrerade tankar eller flummiga frågeställningar att ta ställning till. Bara tystnad och avstånd från min sida.

Vad då vårda? Å den ena sidan småfånigt men å den andra blir liknelsen med en krukväxt rätt bra. Inte ett husdjur, då är en grön planta bättre. För om jag försummar den och inte bryr mig så själdör den. I alla fall går den i träda.

Torsdag. Var tog våren vägen? Enligt Britta är det nu man skall dra på sig gummistövlarna och gå ut för att strö näring på gräsmattan.

Varför det? Jag gillar mossa. Det är mjukt att gå på och så växer det mindre gräs, då blir det mindre att klippa. Sen tycker jag att mossa är rätt vackert, det är ju grönt det med. Där har ni min trädgårdsfilosofi. Jag har klippt rosorna och lavendeln, strött ut lite ny jord i rabatterna och lagt ner ytterligare cirja 4 kvm rabatt som den förra ägaren med mycket känsla anlade (satte t.o.m. upp skyltar vid varenda planta, de har jag räffsat bort) runt allt som fnns här. De stora orange liljorna som ser köttätande ut river jag till min mammas fasa upp och förpassar till ett hörn av trädgården. Jag vill inte ha orange eller gula blommor runt huset, möjligen i hörnen. För färgkänslig är jag. Hatar trädgårdar där rött, lila, rosa, orange och vitt i olika nyanser blandar sig i perfekt ansade och kantklippta rabatter. Nä, hellre lite vildvuxen (d.v.s. eftersatt) känsla, jag drömmer om en blommande bohemträdgård i olika rosa, vitt, syrenlila....lila och kanske blått. Gärna mkt krukor, en rejäl avkrattning på våren, ättika på trädgårdsgången och sköna utemöbler. Helst en hängmatta också. Allt sker i april-juni. Efter det vill jag inte ha något trädgårdsarbete alls. Bara gräsklippning.

Och en ny stor GRILL! Ja, jag vill ha en grill till lammracksen och laxen, även om jag inte egentligen är en grillare och kan bli skogstokig av grannars idoga grillande i tid och otid. Jag bodde i radhus tidigare, en granne grillade alltid tidig eftermiddag, hela sommaren. Min lakan luktade flintastek och det var inte kul. Jag lovar att inte grilla ihjäl några grannar. Dem får man vårda.

I morgon lär solen åter lysa över oss här nere i sydern. Godmorgon.

Kommentarer

Anonym sa…
Det är många som ser fram emot grillfest hos dig den 19 maj, eller har jag missuppfattat????
Britta
Nike sa…
JA, det är ett UTBRETT missförstånd. Det blir någon slags galej, men senare....

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...