Fortsätt till huvudinnehåll

Påsk är ändå lättare än Jul

Påskafton. Ätit, ätit och druckit små jäklar med släkten hela eftermiddagen. Linjeakvavit och Norrlandsakvavit. Druckit öl, ätit ägg och vit chokladmoussetårta. Alla har gått och det regnar så ingen orkar gå ut och leta upp någon påskeld. Jo, här i Skåne har vi stora eldar på påskafton.
Somliga skulle hem och ta in hästarna, andra skyllde på att hunden ville hem, barnen på att de tjänstvilligt ställt upp med sin närvaro i flera timmar. Nu fick jag lulla in i mitt eget rum en stund. Allvaret har jag lämnat därhän efter mitt morgonengagemang. Nu finns bara en lätt avtrubbad, nöjd och glad påskkärring kvar. Inte mer tänkande och görande i dag. Har klarat mig igenom barnens påskkrav och mina egna på mig själv. Nu har jag också tagit mig igenom släktmiddagen. Tack och Glad Påsk att det är över för i år.

Kommentarer

Coola Morsan sa…
Jag vill inte lägga ytterligare bördor på dig men har tydligen gjort det ändå. Sorry. Känn dig inte tvungen.

http://coolamorsan.blogspot.com/2007/04/tio-saker.html
Nike sa…
Hej...antar att du menar Hultsfred? (Jag har svarat på din blogg)Men åh nej...bara jättetrevligt! Vem vet??
Anonym sa…
För min del är påsken kravlös - en tuppgardin, en dunig kyckling och koka ägg. Inga förberedelser i veckor innan, inga krav på presenter. Barnen förväntade sig ett påskägg med godis. En Annandag att bara sjunka in i sig själv.
Nike sa…
Jo, påsken är kravlös. Jag har egentligen bara två krav på mig. Att fixa och gömma påskägg (baggis) samt att pynta med ett påskris. Så, visst är det enkelt.

Sen fick somliga andra också påskägg....Jag var inte tvungen men det kändes bra!

Men det är nå´t med storhelger..som att stänga av allt normalt och gå rätt in i en torr, fadd skenhelighet där man "skall" umgås med familjen och göra ditten och datten...Förväntningar? Kanske mina spöken bara?
Anonym sa…
Förstår vad du menar, jag är rätt glad att inte ha någon släkt på nära håll. Här kom ju påskpyntet på plats och det blev anledning att hastigt bjuda in lite folk på påskmat på påsdagen, det kändes lagom kravlöst!

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot