Vem är nu motsägelsefull och oberäknelig? Vet inte hur det gick till men nu plötsligt har jag en dejt på gång...fast jag Absolut Inte kunde tänka mig det först......
Ser t.o.m. fram mot dejten...skall bli spännande. Líte lustigt att möta någon på tu man hand som jag i flera år mött så där i hastigheten på ICA, på Statoil, i skolan...när jag hämtat dottern o.s.v. Och det utan att reagera eller tänka att...
Min vana trogen är jag naturligtvis fortfarande tveksam. Bestämde mig för att säga ja, eftersom jag har en tendens till att dra mig in i mitt skal och det mår jag i längden inte så bra av. Behöver nog lite bekräftelse också......men hua, tänk om det blir trevligt?
När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...
Kommentarer