Fortsätt till huvudinnehåll

Kattinlägg med mask

Båda barnen hemma med ont i magen. Båda ramlar omkring runt mina ben som två blöjbarn, ynkandes, gnälliga och hungriga. Ingen vardagsfrid eller arbetsro.

Kramper i magen men med en nära på omättlighet som snabbt tömt både kyl och frys. Har de fått mask som katten?

På fredag skall huskatten till veterinären för avmaskning och vaccinering. Barnen får jag väl pyssla om själv men katten tvärnekar envetet och hårdhudat att ta sin medicin. Samma visa varje gång och han är en musjägare av guds nåde så varje gång är minst två gånger om året. Jag har provat allt. Flytande i spruta. Utrustad i grova kläder, fodrade trädgårdshandskar och med katten hårt inlindad i en filt försökte jag spruta ner eländet i hans svalg. Han slingrade sig, väste och bet. Vi hade avmaskningsmedel över hela mig och köket.

Vi har smulat tabletter i maten. Nej då, han känner direkt lukten.
Vi har smugglat ner en hel tablett i en färsk räka, i Lönnebergaskinka, i leverpastej och i brunost. Nej då. Kattfan vägrar.
Vi har smort in hela honom med mjukost preparerad med medicin för att någon sa att katter tycker inte om att vara kladdiga, de slickar i sig.
Inte vår katt. Han går ut och rullar sig mot något, släpper vi inte ut honom gnider han sig mot fåtöljen eller mattan.

Var det någon som sa att det var för mycket kattprat på alldeles för många bloggar. Någon gnällde om vad som var okej att skriva om. Så, varsågoda då. Nu har också jag kommit med ett inlägg i detta utskällda ämne.

Vår katt är annars en fin katt. Blyertsgrå med världens längsta svans. Alla borde ha en katt. Det finns inte mycket som är mer rogivande. Katter vet inte vad stress är. De vet hur man vilar och njuter av livet. Vår katt är en god katt. Han är värd några hundralappar hos veterinären på fredag.

Barnen, ja vi går på virus....inte mask. Det vore för läbbigt.

Kommentarer

Anonym sa…
ha ha, vi minns här alla när Sixten hade öronskabb som barn och skulle sprutas i öronen med antibiotikakladd. Jag överrumplade honom medan han sov, han for upp med ett väsande och skakade våldsamt på huvudet så att vi hade en gul medicinrand på tapeten runt hela sängen!

Lillkattens p-piller som vi trodde äntligen proppats ned hittade vi alltid på golvet med små tuggmärken på. Det blev operation.

Men mammakatten håller vi i järngrepp, bänder upp käkarna på och häller i vad som helst. Hon hatar oss men sväljer allt. Hon har väl läst på i kattböckerna.
Nike sa…
Hahaha...Tack för en god start på dagen. Vi skrattade gott åt Sixten och medicinranden.

Det lär finnas en ny maskmedicin som sugs upp av huden på katten. Låter utmärkt. Hoppas det är droppar bara och inte plåster!

Populära inlägg i den här bloggen

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Fortfarande usel på att dejta

DFaktum är att jag avslutade 2008 med en liten dejt... Vi stämde träff i Hishult (!!) på grund av att det låg exakt mitt i mellan mig och "dejtens" bostad. (Det finns faktiskt en konsthall i Hishult . Reimers konditori finns också - en upplevelse bara det. Nuvarande ägaren berättade att hon drivit verksamheten i 40-50 år. Allt är som det alltid varit. interiören inte minst) Det började rätt så bra. Smålänningen verkade lika trevlig när han pratade som när han skrev. (Konsthallen visade något av någon som uppenbarligen fastnat i förskoleperioden. Urbota trist och intetsägande. Mina barn är bättre konstnärer än den här Joachim Karlsson..) Sen gick vi till kondiset och drack kaffe. Bakverken var det inget fel på heller. Killen jag hade med mig scorade alltjämt pluspoäng. Det var lättsamt och trevligt. (En vuxen man, far till 3 döttrar med mycket att berätta från ett spännande liv på olika platser jorden över och det kändes att han var lite mer än bara yta...) Det blev mörkt och ...