Fortsätt till huvudinnehåll

Vad gör Ni när Ni sover?

Jag har roat huset.

Det var tidig natt och jag ramlade i säng.

Jag var fruktansvärt trött....hade tänkt titta på Grace Kelly, men ögonen klippte av bilden och jag somnade mitt i. Två tjejer skujlle sova i rummet ovanför mitt, sonen lite längre bort.

Alla var i sina sängar

Jag somnar fort.

Så .... långsamt, långsamt tar jag in att jag hör ambulansen....eller om det är polisbilen. Tut-tut, tut-tut, tut-tut....fast det hörs inget riktigt tut, mest ett eeh-eeh, eeh-eeh....Sen, ett eeeeöööööhhhh.

Nu var jag vaken och satt käpprätt upp i sängen. Snurrig och omtöcknad förstår jag att jag varit rätt högljudd. Fnissandet i trappan får mig klarvaken och strax därefter snubblar två tjejer gapflabbandes in i mitt rum.

"Mammaaa, du lekte brandbil "flöjtar min dotter mellan skrattattackerna. HAHAHA. Kompisen är lika road.

Det tar nästan tio minuter innan alla lugnar sig. Jag får förklara minst tre gånger vad det var jag drömde och varför jag "lekte brandbil" i sömnen. Eller polisbil var det nog. Vad vet jag, såg bara blåljusen. Jag blev dessutom påmind om alla tidigare nätter jag ropat och låtit. Tack för det.

Det var faktiskt en rätt otäck mardröm. Jag låg och sov och hörde hur någon tog sig in i huset. Men eftersom jag var så trött valde jag att tänka att, det nog var inbillning. Fast jag visste att det inte var inbillning. Det här var i drömmen men strax efter att jag somnat. Antagligen befann jag mig i något slags halvläge... Jag låg kvar i sängen en stund men blev plötsligt klarvaken och gick mot dörren. Här var "de" nu och de var beväpnade. För att skrämma "dem" på flykten, öppnade jag ytterdörren och såg då blåljusen närma sig. För att göra våldsmännen medvetna om det lät jag, nu när inte polisbilen gjorde det. "Eeeh-eeh, eeh-eeh"...För säkerhets skull försökte jag mot slutet, strax innan jag vaknade på riktigt, skrämma dem ordentligt genom att vråla skrämmande och högt. Det var det ljudet min dotter trodde var en hästs...

Först ambulans, sen häst.

Jag pratar ofta i sömnen. Pratar enligt mig, ropar och låter enligt de som hör mig. Men jag ligger i alla fall still. Vandrar inte omkring och pinkar i garderoben som någon jag känner gjorde så många gånger att frun till sist placerade en hink där inne. I fall att. Det var nästa dörr som ledde in till toan, men mannen gick ofta fel i sömnen. Det är värre.

Godmorgon.

Kommentarer

TrickyTricky sa…
Prata i sömnen kan ju vara lite charmigt, jag snarkar....det är fruktansvärt ocharmigt, det hjälper inte att ngn annan också gör det, jag sitter fast i uppfattningen att det är sååå okvinnligt.
3:34 em
Nike sa…
That´s a part of your charm!!
Och det är kärlek det.....att inte bry sig om när ens partner snarkar!

Eller ropar och låter som en polisbil?
11:46 fm
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...
16 kommentarer
Läs mer

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...
15 kommentarer
Läs mer

Fortfarande usel på att dejta

DFaktum är att jag avslutade 2008 med en liten dejt... Vi stämde träff i Hishult (!!) på grund av att det låg exakt mitt i mellan mig och "dejtens" bostad. (Det finns faktiskt en konsthall i Hishult . Reimers konditori finns också - en upplevelse bara det. Nuvarande ägaren berättade att hon drivit verksamheten i 40-50 år. Allt är som det alltid varit. interiören inte minst) Det började rätt så bra. Smålänningen verkade lika trevlig när han pratade som när han skrev. (Konsthallen visade något av någon som uppenbarligen fastnat i förskoleperioden. Urbota trist och intetsägande. Mina barn är bättre konstnärer än den här Joachim Karlsson..) Sen gick vi till kondiset och drack kaffe. Bakverken var det inget fel på heller. Killen jag hade med mig scorade alltjämt pluspoäng. Det var lättsamt och trevligt. (En vuxen man, far till 3 döttrar med mycket att berätta från ett spännande liv på olika platser jorden över och det kändes att han var lite mer än bara yta...) Det blev mörkt och ...
18 kommentarer
Läs mer