Fortsätt till huvudinnehåll

Vad gör Ni när Ni sover?

Jag har roat huset.

Det var tidig natt och jag ramlade i säng.

Jag var fruktansvärt trött....hade tänkt titta på Grace Kelly, men ögonen klippte av bilden och jag somnade mitt i. Två tjejer skujlle sova i rummet ovanför mitt, sonen lite längre bort.

Alla var i sina sängar

Jag somnar fort.

Så .... långsamt, långsamt tar jag in att jag hör ambulansen....eller om det är polisbilen. Tut-tut, tut-tut, tut-tut....fast det hörs inget riktigt tut, mest ett eeh-eeh, eeh-eeh....Sen, ett eeeeöööööhhhh.

Nu var jag vaken och satt käpprätt upp i sängen. Snurrig och omtöcknad förstår jag att jag varit rätt högljudd. Fnissandet i trappan får mig klarvaken och strax därefter snubblar två tjejer gapflabbandes in i mitt rum.

"Mammaaa, du lekte brandbil "flöjtar min dotter mellan skrattattackerna. HAHAHA. Kompisen är lika road.

Det tar nästan tio minuter innan alla lugnar sig. Jag får förklara minst tre gånger vad det var jag drömde och varför jag "lekte brandbil" i sömnen. Eller polisbil var det nog. Vad vet jag, såg bara blåljusen. Jag blev dessutom påmind om alla tidigare nätter jag ropat och låtit. Tack för det.

Det var faktiskt en rätt otäck mardröm. Jag låg och sov och hörde hur någon tog sig in i huset. Men eftersom jag var så trött valde jag att tänka att, det nog var inbillning. Fast jag visste att det inte var inbillning. Det här var i drömmen men strax efter att jag somnat. Antagligen befann jag mig i något slags halvläge... Jag låg kvar i sängen en stund men blev plötsligt klarvaken och gick mot dörren. Här var "de" nu och de var beväpnade. För att skrämma "dem" på flykten, öppnade jag ytterdörren och såg då blåljusen närma sig. För att göra våldsmännen medvetna om det lät jag, nu när inte polisbilen gjorde det. "Eeeh-eeh, eeh-eeh"...För säkerhets skull försökte jag mot slutet, strax innan jag vaknade på riktigt, skrämma dem ordentligt genom att vråla skrämmande och högt. Det var det ljudet min dotter trodde var en hästs...

Först ambulans, sen häst.

Jag pratar ofta i sömnen. Pratar enligt mig, ropar och låter enligt de som hör mig. Men jag ligger i alla fall still. Vandrar inte omkring och pinkar i garderoben som någon jag känner gjorde så många gånger att frun till sist placerade en hink där inne. I fall att. Det var nästa dörr som ledde in till toan, men mannen gick ofta fel i sömnen. Det är värre.

Godmorgon.

Kommentarer

TrickyTricky sa…
Prata i sömnen kan ju vara lite charmigt, jag snarkar....det är fruktansvärt ocharmigt, det hjälper inte att ngn annan också gör det, jag sitter fast i uppfattningen att det är sååå okvinnligt.
3:34 em
Nike sa…
That´s a part of your charm!!
Och det är kärlek det.....att inte bry sig om när ens partner snarkar!

Eller ropar och låter som en polisbil?
11:46 fm
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...
15 kommentarer
Läs mer

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....
12 kommentarer
Läs mer

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...
14 kommentarer
Läs mer