Jag har roat huset.
Det var tidig natt och jag ramlade i säng.
Jag var fruktansvärt trött....hade tänkt titta på Grace Kelly, men ögonen klippte av bilden och jag somnade mitt i. Två tjejer skujlle sova i rummet ovanför mitt, sonen lite längre bort.
Alla var i sina sängar
Jag somnar fort.
Så .... långsamt, långsamt tar jag in att jag hör ambulansen....eller om det är polisbilen. Tut-tut, tut-tut, tut-tut....fast det hörs inget riktigt tut, mest ett eeh-eeh, eeh-eeh....Sen, ett eeeeöööööhhhh.
Nu var jag vaken och satt käpprätt upp i sängen. Snurrig och omtöcknad förstår jag att jag varit rätt högljudd. Fnissandet i trappan får mig klarvaken och strax därefter snubblar två tjejer gapflabbandes in i mitt rum.
"Mammaaa, du lekte brandbil "flöjtar min dotter mellan skrattattackerna. HAHAHA. Kompisen är lika road.
Det tar nästan tio minuter innan alla lugnar sig. Jag får förklara minst tre gånger vad det var jag drömde och varför jag "lekte brandbil" i sömnen. Eller polisbil var det nog. Vad vet jag, såg bara blåljusen. Jag blev dessutom påmind om alla tidigare nätter jag ropat och låtit. Tack för det.
Det var faktiskt en rätt otäck mardröm. Jag låg och sov och hörde hur någon tog sig in i huset. Men eftersom jag var så trött valde jag att tänka att, det nog var inbillning. Fast jag visste att det inte var inbillning. Det här var i drömmen men strax efter att jag somnat. Antagligen befann jag mig i något slags halvläge... Jag låg kvar i sängen en stund men blev plötsligt klarvaken och gick mot dörren. Här var "de" nu och de var beväpnade. För att skrämma "dem" på flykten, öppnade jag ytterdörren och såg då blåljusen närma sig. För att göra våldsmännen medvetna om det lät jag, nu när inte polisbilen gjorde det. "Eeeh-eeh, eeh-eeh"...För säkerhets skull försökte jag mot slutet, strax innan jag vaknade på riktigt, skrämma dem ordentligt genom att vråla skrämmande och högt. Det var det ljudet min dotter trodde var en hästs...
Först ambulans, sen häst.
Jag pratar ofta i sömnen. Pratar enligt mig, ropar och låter enligt de som hör mig. Men jag ligger i alla fall still. Vandrar inte omkring och pinkar i garderoben som någon jag känner gjorde så många gånger att frun till sist placerade en hink där inne. I fall att. Det var nästa dörr som ledde in till toan, men mannen gick ofta fel i sömnen. Det är värre.
Godmorgon.
Det var tidig natt och jag ramlade i säng.
Jag var fruktansvärt trött....hade tänkt titta på Grace Kelly, men ögonen klippte av bilden och jag somnade mitt i. Två tjejer skujlle sova i rummet ovanför mitt, sonen lite längre bort.
Alla var i sina sängar
Jag somnar fort.
Så .... långsamt, långsamt tar jag in att jag hör ambulansen....eller om det är polisbilen. Tut-tut, tut-tut, tut-tut....fast det hörs inget riktigt tut, mest ett eeh-eeh, eeh-eeh....Sen, ett eeeeöööööhhhh.
Nu var jag vaken och satt käpprätt upp i sängen. Snurrig och omtöcknad förstår jag att jag varit rätt högljudd. Fnissandet i trappan får mig klarvaken och strax därefter snubblar två tjejer gapflabbandes in i mitt rum.
"Mammaaa, du lekte brandbil "flöjtar min dotter mellan skrattattackerna. HAHAHA. Kompisen är lika road.
Det tar nästan tio minuter innan alla lugnar sig. Jag får förklara minst tre gånger vad det var jag drömde och varför jag "lekte brandbil" i sömnen. Eller polisbil var det nog. Vad vet jag, såg bara blåljusen. Jag blev dessutom påmind om alla tidigare nätter jag ropat och låtit. Tack för det.
Det var faktiskt en rätt otäck mardröm. Jag låg och sov och hörde hur någon tog sig in i huset. Men eftersom jag var så trött valde jag att tänka att, det nog var inbillning. Fast jag visste att det inte var inbillning. Det här var i drömmen men strax efter att jag somnat. Antagligen befann jag mig i något slags halvläge... Jag låg kvar i sängen en stund men blev plötsligt klarvaken och gick mot dörren. Här var "de" nu och de var beväpnade. För att skrämma "dem" på flykten, öppnade jag ytterdörren och såg då blåljusen närma sig. För att göra våldsmännen medvetna om det lät jag, nu när inte polisbilen gjorde det. "Eeeh-eeh, eeh-eeh"...För säkerhets skull försökte jag mot slutet, strax innan jag vaknade på riktigt, skrämma dem ordentligt genom att vråla skrämmande och högt. Det var det ljudet min dotter trodde var en hästs...
Först ambulans, sen häst.
Jag pratar ofta i sömnen. Pratar enligt mig, ropar och låter enligt de som hör mig. Men jag ligger i alla fall still. Vandrar inte omkring och pinkar i garderoben som någon jag känner gjorde så många gånger att frun till sist placerade en hink där inne. I fall att. Det var nästa dörr som ledde in till toan, men mannen gick ofta fel i sömnen. Det är värre.
Godmorgon.
Kommentarer
Och det är kärlek det.....att inte bry sig om när ens partner snarkar!
Eller ropar och låter som en polisbil?