Fortsätt till huvudinnehåll

Snart flygfärdig?

Barn genomgår olika utvecklingsstadier på sin väg mot självständighet och vuxenliv. 14-åringen anser att han i stort sett är färdig. Han kan och vet det mesta som han tycker sig behöva. I dag tränade han på matlagningsbiten. Det vill säga, eftersom inte jag var hemma och han var hungrig, så tog han eget initiativ....med viss backup från mig via mobiltelefonen.

Jag var mitt uppe på åsen när telefonen ringde:
"Mammaaa, jag är vråålhungrig. Hela jag skaaakar. Nu tänker jag steka ägg, bröd och bräcka skinka, okej?"

"Ja visst, gör du det."

(Glöm inte plattan, inte för hög värme, plocka undan efter dig, ät inte för mycket. Jag lagar middag om 1,5 h...tänkte jag säga men sa det inte. Gillade trots allt hans initiativ)

Efter 15 minuter ringer telefonen igen:
"Det blev bara skit av alltihop. Först brände jag ett ägg, sen brände jag två brödskivor. Då sänkte jag värmen från 12:an och öste i mer smör. Det blev skitäckligt, såg ut som värsta häxkitteln! Bara rök och rök, luktade asäckligt! Jag har öppnat alla fönster och använt två stekpannor! Jag knäckte ändå ett ägg mitt i det där, jag kunde äta en liten bit, resten smakade sunk - När kommer du hem och lagar maaaat?"

Bättre brödlös än rådlös.....(eller hur det nu skall vara??)

Kommentarer

Anonym sa…
Åtminstone mina flickor anser sig kunna allt. Den yngre kan inte värma en burk färdig pastasås utan att bränna vid den, den äldre försöker inte ens...

"Bräcka skinka", det låter som något från en annan tid. Tänk att det finns tonåringar som kan det ordet fortfarande!
TrickyTricky sa…
Det låter ju så tjusigt när man pratar om att barnen "ska hjälpa till och laga mat" javisst du !!
Vi som vet vilken saneringsåtgärd som krävs efteråt inser ju att laga mat kan de få lära sig själva när de flyttat hemifrån. Nöden har ingen lag helt enkelt !!
Nike sa…
annaa: att bräcka skinka, det sa alltid min mormor. "Inte steka, bara bräcka"
Tricky: Jaaa, det är nåt visst när små blir större! Kul är det trots allt, men jag inser att vi behöver en ny stekpanna nu....

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus