Fortsätt till huvudinnehåll

Snygg helst långhårig make sökes

Såsar runt i morgonrock och raggsockar på fötterna denna annandagspåskdag. Tittar ut och inser att jag måste sno tillbaka min mössa från sonen om det skall bli någon promenad. Dricker mitt kaffe, först vid TV:n men tar det sista vid datorn.

Ester råmar bakom mig. Hon har blivit en galen häxa i påsk. Tokig i blicken, ligger mest och kråmar sig med rumpan upp i vädret. Jamar inte som en katt längre. Skriker hest: arrrrrhoooooooouuuuuuuuuu.....

Hela hon är elektrisk och hela familjen är snart lika tokiga. Hennes frustration smittar. Måste släppa ut henne. Får fixa ett halsband. Hon har varit innekatt ett tag. Vi vill inte ha småbarn här för tidigt, inte före juni helst. Och vi som ville välja kille! Vi vill ha en stor, snygg kattpappa till våra kommande kattungar. Vi vill inta ha Frans-Josef!!!

Frans-Josef är vildkatt. Han är enögd och har en krokig svans. En riktig fuling. Men grannen som älskar katter har förbarmat sig över Frans-Josef och ställer varje dag ut mat till honom. Hon menar att hans gener är oöverträffbara. I sin ungdom var han en svartvit snygging och han har visat vilken överlevare han är.

Okej då....låt gå för Frans-Josef.

Eller?

Kommentarer

Anonym sa…
Frans-Josef kommer att bli den förste för henne. Sedan kommer hon att jämföra alla andra med honom och de kommer att stå sig slätt. Är det så hon ska ha det?
Nike sa…
Haha....talar du av egen erfarenhet??
Anonym sa…
Eh... öh... ähum. Fast inte först.
Nike sa…
Hon fick sitt första p-piller i går så i dag har hon bara sovit. Hennes dejtande får vänta ett par månader. Kanske hinner det då dyka upp en konkurrent till F-J..

Populära inlägg i den här bloggen

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Fortfarande usel på att dejta

DFaktum är att jag avslutade 2008 med en liten dejt... Vi stämde träff i Hishult (!!) på grund av att det låg exakt mitt i mellan mig och "dejtens" bostad. (Det finns faktiskt en konsthall i Hishult . Reimers konditori finns också - en upplevelse bara det. Nuvarande ägaren berättade att hon drivit verksamheten i 40-50 år. Allt är som det alltid varit. interiören inte minst) Det började rätt så bra. Smålänningen verkade lika trevlig när han pratade som när han skrev. (Konsthallen visade något av någon som uppenbarligen fastnat i förskoleperioden. Urbota trist och intetsägande. Mina barn är bättre konstnärer än den här Joachim Karlsson..) Sen gick vi till kondiset och drack kaffe. Bakverken var det inget fel på heller. Killen jag hade med mig scorade alltjämt pluspoäng. Det var lättsamt och trevligt. (En vuxen man, far till 3 döttrar med mycket att berätta från ett spännande liv på olika platser jorden över och det kändes att han var lite mer än bara yta...) Det blev mörkt och ...