Fortsätt till huvudinnehåll

Ut med ond tand

Nervös är bara förnamnet. I dag skall det ske. Klockan 10.20 skall den ut!

Eftersom jag på grund av alla turer genom åren fått näst intill tandläkarfobi tycker jag inte alls om att jag skall träffa ytterligare en tandläkare. Han får inte ifrågasätta. Det skall ut, basta!

Tusen frågor. Tänk om det trots allt inte är rätt tand? Tänk om det är den längst bak? Tänk om bullen i tandköttet liksom kapslat in sig och inte vill försvinna ändå och varför har den inte försvunnit trots två sorters penicillin?

Han måste bedöva med gel först, innan han sticker. Och, jag vill inte ha för mycket bedövning med adrenalin, då blir jag sprittig och stirrig. Och, jag vill ha kristallklara, begripliga svar, inget mumlande i skägget!

Jag kommer att vara en besvärlig patient. Det är faktiskt okej det också och jag hoppas han tar plastkort.

Kommentarer

Anonym sa…
Hej och hå

Har läst Din blogg sedan 2 år tillbaka och ditt kämpande. Lider av samma åkomma som du "utbränd" så att det fräser. Försökt jobba men fått bakslag. Fått gå hem och ta det lugnt så lagom lätt för en som levt som en duracellkanin i nästan hela sitt liv. Njuter av att läsa hur du låter saker vänta och inte tvingar Dig till en massa. Det är något jag lärt Mig på den resa jag gjort, att tvinga sig går inte längre, för då säger kroppen ifrån på de mest otänkliga sätt. Hur är det för Dig är du hemma på heltid nu eller kämpar du på med halvtid som tidigare???
jag själv försöker bara att vara sova så mycket som möjligt och njuta av att jag sedan 3 månder kan koncentrera Mig kortare perioder på TV

MVH Lena
Nike sa…
Hej Lena
Tack för din kommentar och roligt att du "ger dig till känna"..Du får jättegärna maila mig så skall jag berätta mer....nike.fq@gmail.com
Hälsningar
Nike

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...