Fortsätt till huvudinnehåll

Mesigt och kränkande av Vetlanda Kommun

Fullständigt obegripligt.

Pappan som är dömd för rättpsykiatrisk vård för att ha förgripit sig på sin dotter under flera år är nu tilldömd vårdnaden om henne.

Hur är det möjligt??

Vad är det för fel med det här landet??

I det här fallet borde även mamman straffas. Hon har tidigare slängt ut dottern och har i dag ingen kontakt alls med henne. Hon har inte hört av sig sedan det kom fram hur dottern haft det hos sin pappa och hon har uteblivit från alla överenskomna möten med myndigheter.

Att det är fel på flickans pappa är uppenbart. Men vad är det för fel med en sådan mamma?

Kommentarer

Peter Midas sa…
Visst är det underligt, men det är inte kommunen som avgör eller ens kan påverka detta hörde jag på radio. Det är tingsrätten som ger vårdnaden, men eftersom flickan är omhändertagen enl LVU så har pappan ingen vårdnad om henne i alla fall. Han får inte träffa henne och har ingen påverkan på hennes liv överhuvudtaget. Snart är hon myndig och då har han inte heller något inflytande, så på det viset är det bara en administrativ fråga även om det låter torrt och frånstötande. Alternativet skulle vara att ingen av föräldrarna skulle ha "vårdnaden" vilket är en omöjlighet så länge flickan är omyndig. Knepigt och det låter dumt, men är nog ett ganska ovanligt fall får man hoppas. Men visst är hela affären otroligt klantigt skött, från början till slut. Att sedan pappan skall anses psykiskt frisk känns lite obekvämt.
Nike sa…
Ja, minst sagt och underliga beslutsvägar. Jag undrar hur flickan känner när hennes pappa, plågoanden, tilldöms vårdnaden?? Kränkande är nog bara förnnamnet.
Peter Midas sa…
Det är rent ruskigt! Att det kan bli så himla fel. Hörde nyss på radion att pappan inte kan ha något inflytande och att det bara är en formell sak. Flickan skall enl reportaget förstått det hela och mera stuntat i det som jag förstod det! Det är en hemsk historia från början till slut!
Anonym sa…
Hej Peter & Nike,
hade kontakt med en person i mitt liv som var utnyttjad av sin farbror sexuellt, mellan 7 och 13. Hon sa aldrig om hon trodde eller visste om hennes föräldrar var medveten om det som hände. Oj vad hon var trasig inuti, men samtidigt en av den starkaste personen jag mött. Eller jag skulle nog säga mest målinriktade. Det som var extra jobbigt var att hennes man slog henne. Jag försökte att lösa det men hon blev helt vansinnig på mig. Maktlösheten är så fruktansvärt svår. Man kan bara hoppas att denna flickan kommer att klara sig. Jag har skrivit på en namnlista. är väl det man kan göra
Nike sa…
Man skaffar sig nog överlevnadsstrategier. Dessvärre bär man dem med sig. Kanske därför hon "känner sig hemma" med en man som slår henne...för att hon känner igen sig och vet hur hon skall göra och det är bättre än att ge sig ut på okänt vatten...??
Peter Midas sa…
Håler helt med om överlevnadsstrategierna. Jag har exempel på en kvinna som inte klarade av att skapa sig ett bra liv eftersom hon var van vid ett dåligt liv. Hon hade trygghet i otryggheten hur underligt det än kan låta. "Jag är född fattig och det är min roll i livet." När hon fick en hållbar relation var hon tvungen att avsluta den för att det innebär en förändring till trygghet, från otrygghet. Det är nog därför många väljer samma typ av partner gång efter gång, i misslyckande efter misslyckande.
Anonym sa…
Ett puckat beslut oavsett vem som fattat det. Pappan vill ju inte ens ha vårdnaden! Borde inte beslutande instans bemöda sig om att åtminstone fråga den som blir tilldömd vårdnaden innan??? Det här stackars flickebarnet har ju nu två föräldrar som inte vill ha henne. Borde det inte då vara läge att försöka leta upp någon annan vettig kontaktperson i alla fall så hon har någon stabil vuxenkontakt?

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot