Fortsätt till huvudinnehåll

Mesigt och kränkande av Vetlanda Kommun

Fullständigt obegripligt.

Pappan som är dömd för rättpsykiatrisk vård för att ha förgripit sig på sin dotter under flera år är nu tilldömd vårdnaden om henne.

Hur är det möjligt??

Vad är det för fel med det här landet??

I det här fallet borde även mamman straffas. Hon har tidigare slängt ut dottern och har i dag ingen kontakt alls med henne. Hon har inte hört av sig sedan det kom fram hur dottern haft det hos sin pappa och hon har uteblivit från alla överenskomna möten med myndigheter.

Att det är fel på flickans pappa är uppenbart. Men vad är det för fel med en sådan mamma?

Kommentarer

Peter Midas sa…
Visst är det underligt, men det är inte kommunen som avgör eller ens kan påverka detta hörde jag på radio. Det är tingsrätten som ger vårdnaden, men eftersom flickan är omhändertagen enl LVU så har pappan ingen vårdnad om henne i alla fall. Han får inte träffa henne och har ingen påverkan på hennes liv överhuvudtaget. Snart är hon myndig och då har han inte heller något inflytande, så på det viset är det bara en administrativ fråga även om det låter torrt och frånstötande. Alternativet skulle vara att ingen av föräldrarna skulle ha "vårdnaden" vilket är en omöjlighet så länge flickan är omyndig. Knepigt och det låter dumt, men är nog ett ganska ovanligt fall får man hoppas. Men visst är hela affären otroligt klantigt skött, från början till slut. Att sedan pappan skall anses psykiskt frisk känns lite obekvämt.
Nike sa…
Ja, minst sagt och underliga beslutsvägar. Jag undrar hur flickan känner när hennes pappa, plågoanden, tilldöms vårdnaden?? Kränkande är nog bara förnnamnet.
Peter Midas sa…
Det är rent ruskigt! Att det kan bli så himla fel. Hörde nyss på radion att pappan inte kan ha något inflytande och att det bara är en formell sak. Flickan skall enl reportaget förstått det hela och mera stuntat i det som jag förstod det! Det är en hemsk historia från början till slut!
Anonym sa…
Hej Peter & Nike,
hade kontakt med en person i mitt liv som var utnyttjad av sin farbror sexuellt, mellan 7 och 13. Hon sa aldrig om hon trodde eller visste om hennes föräldrar var medveten om det som hände. Oj vad hon var trasig inuti, men samtidigt en av den starkaste personen jag mött. Eller jag skulle nog säga mest målinriktade. Det som var extra jobbigt var att hennes man slog henne. Jag försökte att lösa det men hon blev helt vansinnig på mig. Maktlösheten är så fruktansvärt svår. Man kan bara hoppas att denna flickan kommer att klara sig. Jag har skrivit på en namnlista. är väl det man kan göra
Nike sa…
Man skaffar sig nog överlevnadsstrategier. Dessvärre bär man dem med sig. Kanske därför hon "känner sig hemma" med en man som slår henne...för att hon känner igen sig och vet hur hon skall göra och det är bättre än att ge sig ut på okänt vatten...??
Peter Midas sa…
Håler helt med om överlevnadsstrategierna. Jag har exempel på en kvinna som inte klarade av att skapa sig ett bra liv eftersom hon var van vid ett dåligt liv. Hon hade trygghet i otryggheten hur underligt det än kan låta. "Jag är född fattig och det är min roll i livet." När hon fick en hållbar relation var hon tvungen att avsluta den för att det innebär en förändring till trygghet, från otrygghet. Det är nog därför många väljer samma typ av partner gång efter gång, i misslyckande efter misslyckande.
Anonym sa…
Ett puckat beslut oavsett vem som fattat det. Pappan vill ju inte ens ha vårdnaden! Borde inte beslutande instans bemöda sig om att åtminstone fråga den som blir tilldömd vårdnaden innan??? Det här stackars flickebarnet har ju nu två föräldrar som inte vill ha henne. Borde det inte då vara läge att försöka leta upp någon annan vettig kontaktperson i alla fall så hon har någon stabil vuxenkontakt?

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...