Fortsätt till huvudinnehåll

Calle Schulman ändå.....

Har av någon anledning retat mig lite på de här allt mer omskrivna bröderna Schulman. Jag har fått samma känsla inför dem som inför alla andra unga mediekåta människor som ibland desperat och ofta okänsligt verkar kunna göra vad som helst för att bli omskrivna och kända.

Schulmans, för det är först nu jag kan skilja på dem och förstår att det är fråga om 2 bröder, så ointresserad har jag varit. I alla fall har det låtit väldigt mycket om "den där" Schulmans. Så slutade "han" blogga och jag fick i förbifarten en känsla av sårat barn men eftersom mitt intresse har varit noll, har jag aldrig brytt mig mer än så. Jag är sååå trött på det där svärande och illaluktande sättet av att skriva ner och dissa allt och alla på. Typ Linda Skugge och ännu värre då, the Schulmans.

Men, ett stort MEN. Av någon anledning hamnade jag i går på Calle Schulmans gamla blogg. Efter att ha sett Alex S på TV häromdagen när han försvarade sina falska mail till personalen på TV4, förstod jag alltså att de var två. De ser inte ens klonade ut utan går att skilja åt.

Jag läste lite. Läste lite till. Efter en kvart satt jag där fortfarande. Varför? Jo, för det här är skitkul! Calle S är en äkta galenpanna och för mig får han dissa hur mycket han vill. Det får inte Linda Skugge. Varför? Jo, för att Calle S har en skön distans. Han driver med sig själv och det gör det hela inte bara uthärdligt utan också underhållande. För det finns inget värre med människor som allvarligt och utan egen självinsikt gör sig till samhällets talesmän och öppet kritiserar och pucklar på alla andra. Åtminstone inte när det gäller personangrepp på det här viset som är så vanligt i bloggens värld.

Calle Schulman får, som tack för allt fniss i går kväll, morgonens största jättehiss!

Och jag hittade honom igen....med brorsan. På Värmlands Folkblad. Bara det!

Kommentarer

Anonym sa…
Jag läste Alex Schulmans blogg när den fanns och den var jättebra. Verkligen kul, ironisk och bra. Du skulle sett när han drev med modebloggarna... Jag tror det var till viss del alla dumkommentarer som fick honom att sluta, ja han har skrivit krönikor om varför. Så jag blev jätteglad när han började igen tillsammans med brorsan och jag gillar den här också! Det är precis som du säger, det är självdistans och är det dissande är det sånt man själv skulle vilja skriva men inte vågar.
Nike sa…
Precis, det är sååå bra! Jag förstår inte hur de där bimbobloggarna orkar fortsätta blogga efter Schulmans dissar! Men så på pricken, så himla kul!
Anonym sa…
Festligt att han skriver på Värmlands Folkblad. Deras sida havererade totalt första dagen i trängseln! Det jag har läst hittills har bara varit dumelakt och egocentriskt men jag borde kanske ompröva min ståndpunkt. Alla kan ju utvecklas och han borde ju ha de rätta generna att komma vidare.
Nike sa…
Jo, det är inte bara egocentriskt utan också snudd på navelskåderi. Men jag tycker att det här är rätt kul ändå..Om det nu inte bara är nyhetens behag. I längden vill det nog till att de utvecklas, ja!

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...