Fortsätt till huvudinnehåll

Ibook eller vad?

1993 satte jag mig för första gången framför en dator. Med sonen i magen och lite tid över innan det var dags närmade jag mig den där monitorn och vågade röra vid musen.

Jag säger bara - Akranoid!

Level för level, lite bättre för varje gång. Jag var fast.

Det har hänt en del sedan dess. Sonen är ute och snurrig, öh:ande tonåring. Datorn är en laptop från Fujitsu.

Men, den är snart tre år. Fungerar så där bra. Är tung för att vara en laptop. Dessutom reagerar jag fortfarande i ansiktet när jag sitter mer än 1 timme. Känns i ögonen också trots bättre terminalglasögon.

Snyggast är Ibook eller Imac...

Kanske stationär är bättre för hud och ögon? Med en stor skärm långt bort? Men det är fint att kunna bära med sig datorn och då är en liten lätt att föredra.

Ibland kan jag formligen fastna i alla fördelar, nackdelar, detaljer, utseenden, möjligheter och måsten och till sist orkar jag inte tänka mer utan lägger allt åt sidan. Beslut, allt handlar om att ta en massa beslut, hela tiden....

Det är här Akranoid gör som bäst nytta och hjälper till att tömma hjärnan...nollställa. Faktiskt! I övrigt kan jag ingenting alls om dataspel. Min erfarenhet av TV-spel har jag berättat om tidigare...

Kommentarer

TrickyTricky sa…
Men hur lätt är det att byta från pc till mac ?

Jag tycker det verkar jätteknepigt.
Nike sa…
Jag vet inte Tricky, men jag har lite lust faktiskt....

Populära inlägg i den här bloggen

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Fortfarande usel på att dejta

DFaktum är att jag avslutade 2008 med en liten dejt... Vi stämde träff i Hishult (!!) på grund av att det låg exakt mitt i mellan mig och "dejtens" bostad. (Det finns faktiskt en konsthall i Hishult . Reimers konditori finns också - en upplevelse bara det. Nuvarande ägaren berättade att hon drivit verksamheten i 40-50 år. Allt är som det alltid varit. interiören inte minst) Det började rätt så bra. Smålänningen verkade lika trevlig när han pratade som när han skrev. (Konsthallen visade något av någon som uppenbarligen fastnat i förskoleperioden. Urbota trist och intetsägande. Mina barn är bättre konstnärer än den här Joachim Karlsson..) Sen gick vi till kondiset och drack kaffe. Bakverken var det inget fel på heller. Killen jag hade med mig scorade alltjämt pluspoäng. Det var lättsamt och trevligt. (En vuxen man, far till 3 döttrar med mycket att berätta från ett spännande liv på olika platser jorden över och det kändes att han var lite mer än bara yta...) Det blev mörkt och ...