Fortsätt till huvudinnehåll

Snygg helst långhårig make sökes

Såsar runt i morgonrock och raggsockar på fötterna denna annandagspåskdag. Tittar ut och inser att jag måste sno tillbaka min mössa från sonen om det skall bli någon promenad. Dricker mitt kaffe, först vid TV:n men tar det sista vid datorn.

Ester råmar bakom mig. Hon har blivit en galen häxa i påsk. Tokig i blicken, ligger mest och kråmar sig med rumpan upp i vädret. Jamar inte som en katt längre. Skriker hest: arrrrrhoooooooouuuuuuuuuu.....

Hela hon är elektrisk och hela familjen är snart lika tokiga. Hennes frustration smittar. Måste släppa ut henne. Får fixa ett halsband. Hon har varit innekatt ett tag. Vi vill inte ha småbarn här för tidigt, inte före juni helst. Och vi som ville välja kille! Vi vill ha en stor, snygg kattpappa till våra kommande kattungar. Vi vill inta ha Frans-Josef!!!

Frans-Josef är vildkatt. Han är enögd och har en krokig svans. En riktig fuling. Men grannen som älskar katter har förbarmat sig över Frans-Josef och ställer varje dag ut mat till honom. Hon menar att hans gener är oöverträffbara. I sin ungdom var han en svartvit snygging och han har visat vilken överlevare han är.

Okej då....låt gå för Frans-Josef.

Eller?

Kommentarer

Anonym sa…
Frans-Josef kommer att bli den förste för henne. Sedan kommer hon att jämföra alla andra med honom och de kommer att stå sig slätt. Är det så hon ska ha det?
Nike sa…
Haha....talar du av egen erfarenhet??
Anonym sa…
Eh... öh... ähum. Fast inte först.
Nike sa…
Hon fick sitt första p-piller i går så i dag har hon bara sovit. Hennes dejtande får vänta ett par månader. Kanske hinner det då dyka upp en konkurrent till F-J..

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot