Fortsätt till huvudinnehåll

"Har ni några fråger kan ni maila in dem"

Även om mitt öra är språkkänsligt är det också rätt flexibelt och ursäktande så till vida att jag tycker om lek med ord och egna "hittepåord". Felskrivningar kan jag också ursäkta om det blir en poäng.

Men det finns lägen när det bara skall vara rätt. Programledare på TV kan man ställa höga krav på. Så varför måste TV 4:s programledare envisas med att säga: fråger.....DET HETER FRÅGOR. Tilde de Paula är nog värst. Hela tiden: "Om ni har några fråger kan ni maila in......." Malou av alla kan inte heller säga ordet frågor: "Hon skall svara på några fråger"

Eller: Ser ni vilka fina kråker det flyger där ute?
Skall vi äta ett par macker innan vi åker?
I kväll skall vi äta räker!

Kommentarer

Anonym sa…
Vad säger du om det där om att man ska "rösta på min fråga"?

"Vem tror du vinner valet?" och så får man tre alternativ att välja på, och det kallar de att rösta. Röstar man påverkar man utgången av valet. Frågor svarar man på. Gissa kan man göra.
Nike sa…
Haha, din kommentar var den första jag väntade på!!
Anonym sa…
Usch, vad jag är förutsägbar!
Nike sa…
Nej då. Jag råkar bara veta om din akilleshäl, jag läser ju din blogg vettu...
Anonym sa…
Är det inte bara dialektalt då... typ stockholmssnack? Fast visst jag kan hålla med dig om att det låter slarvigt. Funderar på hur jag själv säger, och det blir nog olika beroende på i vilket sammanhang det är. Så där lite privat, (hemma med familjen, typ *s*) så säger jag nog fråger och om jag ska vara lite mer formell blir det frågor...tror jag... :)
Nike sa…
Hej Chaos! Jag har tänkt på det.....men eftersom jag är Stockholmare i grunden och aldrig sagt så, inte heller mina föräldrar, så är det inte dialekt för mig. Fast vad vet jag om alla förorter? Söderut då kanske??

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot