Fortsätt till huvudinnehåll

"Har ni några fråger kan ni maila in dem"

Även om mitt öra är språkkänsligt är det också rätt flexibelt och ursäktande så till vida att jag tycker om lek med ord och egna "hittepåord". Felskrivningar kan jag också ursäkta om det blir en poäng.

Men det finns lägen när det bara skall vara rätt. Programledare på TV kan man ställa höga krav på. Så varför måste TV 4:s programledare envisas med att säga: fråger.....DET HETER FRÅGOR. Tilde de Paula är nog värst. Hela tiden: "Om ni har några fråger kan ni maila in......." Malou av alla kan inte heller säga ordet frågor: "Hon skall svara på några fråger"

Eller: Ser ni vilka fina kråker det flyger där ute?
Skall vi äta ett par macker innan vi åker?
I kväll skall vi äta räker!

Kommentarer

Anonym sa…
Vad säger du om det där om att man ska "rösta på min fråga"?

"Vem tror du vinner valet?" och så får man tre alternativ att välja på, och det kallar de att rösta. Röstar man påverkar man utgången av valet. Frågor svarar man på. Gissa kan man göra.
Nike sa…
Haha, din kommentar var den första jag väntade på!!
Anonym sa…
Usch, vad jag är förutsägbar!
Nike sa…
Nej då. Jag råkar bara veta om din akilleshäl, jag läser ju din blogg vettu...
Anonym sa…
Är det inte bara dialektalt då... typ stockholmssnack? Fast visst jag kan hålla med dig om att det låter slarvigt. Funderar på hur jag själv säger, och det blir nog olika beroende på i vilket sammanhang det är. Så där lite privat, (hemma med familjen, typ *s*) så säger jag nog fråger och om jag ska vara lite mer formell blir det frågor...tror jag... :)
Nike sa…
Hej Chaos! Jag har tänkt på det.....men eftersom jag är Stockholmare i grunden och aldrig sagt så, inte heller mina föräldrar, så är det inte dialekt för mig. Fast vad vet jag om alla förorter? Söderut då kanske??

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...