Fortsätt till huvudinnehåll

Idealisten


Funderar på vad en idealist är? Att det är en människa med höga ideal är klart, så höga att han har svårt eller är oförmögen att se verkligheten i dess rätta sken...Han har svårt att se sig själv i verkligheten, utan den inre bilden av hur det borde vara, som ett skynke framför sig. Han har svårt att ta verkligheten till sig med allt vad den innebär därför att han alltid väntar på att hans ideal skall visa sig och få honom att ta till sig verkligheten.

Det kan vara i mycket. I kärlek t.ex. Han har bilden av idealkvinnan klar för sig, han har bilden av idealförhållandet som en drömbild inom sig. Hans ideella väder är sol och värme, något annat tar han inte till sig, vägrar anpassa sig till det klimat han lever i. Han har en idealbild av sig själv, den kämpar han dagligen för att upprätthålla. Han har sina bestämda åsikter och det är ett ideal i sig att vara kreativt flexibel så till vida att han håller alla möjligheter öppna, även i diskussionen. Han bär sin idealvärld inom sig och i väntan på att den skall omsluta honom granskar han distanserat och kritiskt verkligheten och de människor som kommer honom nära med lupp. Han tar inga risker.

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...