Regn, regn. I floder, äntligen efter all torka. Fick en känsla av regnskog där det var som tätast med grönska. Det luktade ännu värre än häromdagen. Är det död katt eller luktar överkörda sniglar? Fadd, rutten, gammal odör. Fick hålla andan och småjogga uppåt, förbi svängarna. När landskapet öppnade sig mot ängar och kor släppte stanken. Jag kunde slappna av och känna efter.Vad kände jag? Ingenting... Ingenting alls? Det var konstigt. Jag kämpade med att hitta sorgen, ledsenheten men ingenting hände.
Gick ner i mörkret mot Lyabäcken. Där står en bil parkerad sedan över en vecka. Tittar mot vattnet och upp i bokskogens grenar. Varför står bilen där? Svart, övergiven..?? Vems är det? Är ägaren kanske död, drunknad eller hänger han i ett träd. Kommer jag bli den som finner honom? Han kan vara mördad.. Nu går jag i gång, i min fantasi har han bragts om livet. Den som följde honom och mördade honom lämnade bilen och försvann. Ingen har hittills frågat efter bilen, inte heller efter honom. Skall jag ringa polisen?
Människa! Hitta åtminstone liket först eller lägg ner!
Ryser ofrivilligt när jag närmar mig svackan, skyndar på stegen upp förbi ödehuset och fram mot gläntan där ljuset lugnar. Upp mot min vänstra sida ser jag grillen på en bil. Om den kommer körande mot mig, då har jag en plan. Då dyker jag ner i diket, så bilen far över mig och krashar i träden istället.
Vad är det här? Ja, inte tråkigt i alla fall.
Efter hjärtklappningen förbi den övergivna bilen och när jag kommit ut i ljuset igen bröt tårarna igenom. Knappt, men ändå lite. Snabbt vände jag den uppgående sorgen till en ömhet som gav mig tröst. Fan, vad jag tar mig fram. Jag gör ett helsikes jobb helt enkelt, jag är BRA! Jag är visst värd kärlek!
Jag tycker om mig i dag, är nästan kär. Bestämmer mig för att gå in i en ny relation, med mig själv. Vi har det bra för det mesta, vi har kul och vi har bra sex! Ha, ha vad mer kan man begära?