Inser att jag hela tiden måste vara förberedd, steget före. Aldrig släppa taget helt. Jag var på gång, då i våras när krampen om hjärnan började släppa. Det hände något, jag fick en lugnare kontakt med mig själv, blev säkrare och tryggare i vem jag var, vad som skett och vilken väg jag skulle välja. Det fick mig till och med så klar att jag förmådde mig att backa från en avdomnad relation. Jag bad honom gå. Han förmådde inte möta mig. Det gick inte. Jag har inte ångrat mig, även om jag sörjer att det blev så fel och att det inte gick. Det var rätt.
När det var som värst, stressen och det akuta med panikångesten och efter den första lamslagna tiden började jag med små korta stunder, sittande, där jag andades och kände med varje andetag. Alla störande tankar eller känslor lyftes vänligt med bestämt bort och jag återgick till mitt fokus, hur det kändes i kroppen när jag andades.
I början var det svårt ens i 2 minuter. Jag satt i 5 sen kröp det i hela kroppen. Efter vart kunde jag sitta längre. Det var skönt. Jag fortsatte. Det finns en term inom kognitiv psykoterapi, mindfulness! Det fungerade. En stressad själ som jag var har inte ens ro att lägga sig på golvet och sätta på en avslappningsskiva. Tar för lång tid. Ligger och studsar. Men det här - en slags meditation light! Det händer saker. Läs mer i bifogad länk.
http://www.kognitiva.org/Mindfulness.html
I en tid av separation glömdes stunderna i soffan bort. Några veckor senare började oron, fladdret, stressen och illamåendet. Sista månaden har varit jobbig.
Nu har jag börjat igen. Lite, bara korta stunder ibland. Redan känner jag nyttan. Det är skönt. Jag gör rätt.
Jag har gjort mycket rätt i år.
När det var som värst, stressen och det akuta med panikångesten och efter den första lamslagna tiden började jag med små korta stunder, sittande, där jag andades och kände med varje andetag. Alla störande tankar eller känslor lyftes vänligt med bestämt bort och jag återgick till mitt fokus, hur det kändes i kroppen när jag andades.
I början var det svårt ens i 2 minuter. Jag satt i 5 sen kröp det i hela kroppen. Efter vart kunde jag sitta längre. Det var skönt. Jag fortsatte. Det finns en term inom kognitiv psykoterapi, mindfulness! Det fungerade. En stressad själ som jag var har inte ens ro att lägga sig på golvet och sätta på en avslappningsskiva. Tar för lång tid. Ligger och studsar. Men det här - en slags meditation light! Det händer saker. Läs mer i bifogad länk.
http://www.kognitiva.org/Mindfulness.html
I en tid av separation glömdes stunderna i soffan bort. Några veckor senare började oron, fladdret, stressen och illamåendet. Sista månaden har varit jobbig.
Nu har jag börjat igen. Lite, bara korta stunder ibland. Redan känner jag nyttan. Det är skönt. Jag gör rätt.
Jag har gjort mycket rätt i år.
Kommentarer