Det här börjar bli en vana...att knattra ner några rader nästan varje dag. Det är skillnad på att blogga och att skriva dagbok. Här lämnar jag ut mig eftersom vem som helst kan se det jag skriver. I en dagbok förblir det jag skriver en hemlighet icke tillgänglig för andra. Det spelar ingen roll om någon verkligen läser min blogg eller om ingen någonsin kommer att göra det. Bara tanken, att det är möjligt gör det hela mer spännande och är i sig en drivkraft. Samtidigt längtar jag spänt efter en kommentar, att någon skall tycka något om vad som helst.
Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna