Fortsätt till huvudinnehåll

Att vara trött

Förstår fortfarande inte... Denna förlamande trötthet.

Tror att jag är på väg, går så fortare och längre, sover mindre och hjärnan drar igång för fullt. NU, är jag tillbaka.

Något jäklas. Sover sämre igen, vaknar med huvudvärk, det snurrar. Vaknar inte trots kaffe, yoga och långsam start. Får lägga mig efter att ha plockat undan frukosten...Frustration...är ledsen!
En vän sa, "du måste nog tillbaka till jobbet, du blir säkert piggare då"

Det är inte så. Jag har viss struktur på dagen. Jag gör saker, jag håller i gång. Jag vilar regelbundet mitt på dan. Jag kommer ihåg hur det var...

Ibland kan jag inte röra mig. På väg mot dammsugaren stannar jag - svajar, det fladdrar för ögonen, susar i öronen...knappt hålla mig på benen. Det är obehagligt, jag orkar inte, kan inte. Otroligt att jag kunnat bli så här av mental utmattning...eller? Det är det jag någonstans inte helt begriper men alla prover har varit bra!

Utom blodtrycket. Men jag sprängs inte längre.

I över 1 år gick jag omkring med huvudvärk, yrsel och en total och förödande utmattningströtthet inom mig. Jag grät när jag körde till jobbet. Jag grät när jag körde hem. Hur jag än sov så blev det inte bättre. Jag tappade min tidigare simultankapacitet, blev grå och långsam. Lågpresterande - för jag kunde inte annat. Ändå fortsatte jag, utan en enda sjukdag. Jag jobbade intensivt mellan 8-17. Skötte hem, barn med allt vad det innebar och skrev på kvällar och helger...
Öste i mig vitaminer, rosenrot, fiskleverolja och ginseng. Joggade, började med yoga...

Ingenting hjälpte.

Egentligen började det för över 10 år sedan. Jag tog på mig för mycket, mitt i graviditet och amning. Tänk om jag vetat bättre då, fattat... Men gjort är gjort och här är jag nu. Mer än mitt i livet, tröttare än någonsin och på väg mot en ny fas i mitt liv.

Börja om... Det orkar man inte längre. Men, jag är på väg och jag måste...

Det gäller liv eller död, vem förstår det?

Hur förklara?

Det är så mycket som är så bra och som lyfter.. Det är så skönt att leva och mina barn ger mig kraft, dessa fantastiska halvstora människor.

Alla tårar är inte av sorg längre

Hoppfullt, hoppfull!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...
15 kommentarer
Läs mer

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....
12 kommentarer
Läs mer

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...
14 kommentarer
Läs mer