Fortsätt till huvudinnehåll

Fiber TV !

Ofta ifrågasätter jag mina barns val av TV-program. Sedan den fiberoptiska kabeln drogs in i huset för 9 månader sedan har vi ofta och intensivt diskuterat alla de olika typer av program som plötsligt skjöljde över oss.

Barnen var saliga och fjärrkontrollen gick varm. Som mamma insåg jag snart att här gällde det att ge och ta. Det blev många stop och nej, men också en hel del ja visst och underhållning, för oss alla tre skulle det visa sig....

Motsträvigt finner jag nu att också jag har kapitulerat inför ett par höjdpunkter. Så, jag erkänner att vi ser på "americas most funniest homevideo" nästan varje dag. Oh dear... ser det som några minuters daglig skratterapi. Det är visserligen inte kul att se små barn trilla omkull och slå sig eller när djur gör sig illa, men merparten av det som visas är bara dråpligt och sanslöst kul!

"Det är klart att det är bra för mina må-bra-hormoner!"

Vad gäller barnen. Tja, det är inte lätt...Vad är ok att titta på och vad är inte ok? Hur mycket är ok att titta på TV? Hur gör andra med datortider? Växande, större barn - snart tonåringar båda. Vad är bäst. Gör jag rätt? Får lita på att min urskiljningsförmåga och mitt förnuft gör någorlunda rätt...vi (Jag, barnen tycker mest att jag stör!) har åtminstone påbörjat en ifrågasättande, kritisk hållning till vad vi ser och tar till oss, lägger vår tid på. Förhoppningsvis går lite av allt detta in så småningom...Det gäller hur som helst att jag är intresserad och hänger med!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...