Fortsätt till huvudinnehåll

Amos Oz

Veckans intryck.
Gjorde utan tvekan den palestinskfödde författaren Amos Oz. Den israeliske författaren lever med sin familj i Arad i Negeveöknen. Nyligen var han i Stockholm för att presentera sin senaste bok "Hur man botar en fanatiker". I en intervju som gjordes av Lydia Capuliccio berättade han om sin syn på fanatism. Han menar att fatatism /fundamentalism – på båda sidor – är hindret för fred i Mellanöstern. Botemedlet är humor, sans och nyfikenhet.

Citat: "Fanatiker har ingen humor. Fanatiker är ofta mycket sarkastiska. Humor rymmer förmågan att skratta åt sig själv. Humor är förmågan att se sig så som andra kan se en. Jag har aldrig sett en människa med sinne för humor bli fanatiker. En annat motmedel är nyfikenhet. – Barn är alltid nyfikna. Och nyfikenhet är grunden för all utbildning, all kunskap. Men nyfikenheten undertrycks ofta av skolsystemet och betraktas som ett tecken på omognad och fåfänglighet"

Amos Oz fick mig att stanna till. Jag bar honom med mig hela dagen. En sån briljant klarsyn. En knivskarp intelligens och utstrålning. Det vore en dröm att ha honom som - gudfar t.ex! Tänk att få sitta i fåtöljen bredvid, tända en brasa, svepa filten om sig och bara lyssna, ta in...Jag vill höra mer. Måste låna hans böcker! Varför finns det så oerhört få svenskar som gör ett lika stark och äkta intryck?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...