Fortsätt till huvudinnehåll

Köttfuskare

Vidare. Dessa köttfuskare. Hur har man mage att packa om gammal mat och sätta på nya ettiketter med nya utgångsdatum. Här försöker man vara en bra medborgare, sopsortera och handla ekologiskt. Man ser till att alla får i sig frukt och grönt varje dag, sållar kritiskt i kötthyllor och bland torskförpackningar. Tror att man gör något bra, som är bra både för miljön och familjen.

Så får man höra om idioterna på ICA, Coop och Hemköp som fuskar med vår mat. Inte trevligt, inte trevligt alls. Man borde ta dessa herrar (det måste väl vara herrar eller skulle kvinnor kunna göra så här också???) och trycka ner deras trynen i gammal stinkande köttfärs, det skulle man minsann! Tvinga dem att äta sin egen smörja.

Jag är glad att vi här i min lilla avkrok har en alldeles förträfflig kötthall! Tack och lov för närproducerat och med insyn till köttkvarnen!

Kommentarer

Anonym sa…
Jag gillar verkligen tanken på att själv jaga sitt kött och stoppa ner det i boxen. Det är välmotionerat, klimatsmart och jag bestämmer själv hur hygieniskt det ska vara.

Men snusket i affärerna är gammalt och etablerat. Fattar inte varför det plötsligt blivit stort just nu. När ett av barnen jobbade i livsmedelsaffär för 15 år sedan så var det kutym att märka om och knappast någon större hemlighet. Alla visste och alla gjorde så!
Nike sa…
Otroligt. Svårt att förstå med allt prat om god hygien, miljö, onda bakterier etc. !!
Coola Morsan sa…
Snuskkultur sen gammalt. Det är i köken och vid kylskåpen övervakningskamerorna skulle sitta, inte vid kassorna..

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot